Etikettarkiv: vinnörd

VIN 23 VECKA 23

Midsommar kommer om två veckor, det är dags att se över vinerna för sommaren. Med se över menar jag prova lite samt smaka av det som redan finns i mitt lager.

Det är ingen sommar utan en Clairet. Vad är då det, jo en Clairet är ett vin som finns i Bordeaux. Inte en Claret som engelsmännen kallar bordeauxviner utan en Clairet. Bakgrunden till namnet är kanske att vinerna från Bordeaux, på den tiden delar av området faktiskt tillhörde England , var ganska ljusa och lätta. Vi talar om 11-1200-talet nu. Långt innan Bordeaux skaffade sig mera officiella termer.

Clairet är egentligen en rosé från sagda region, men har ofta fått lite mer skalkontakt för att få en rödare ton än det vi idag ofta förknippar med rosé.
Tillverkningen är som för röda viner. Blå druvor krossas, och skal och kärnor får ligga kvar i musten ett antal timmar. Beroende på druvsort krävs det olika lång tid. Druvorna som används i Bordeaux är alla relativt mörka så det blir snabbt en djup klarröd färg. Den vanliga tiden är 12-24 timmar, även om upp till 72 timmar kan förekomma. Efter urlakningen tas skalen bort och det vinet får jäsa färdigt. Lagring sker inte på ekfat utan andra material.

Vinet på bilden är det som jag får via mitt vinslott och det är väldigt ofta mycket trevligt, oavsett årgång.

Grilla lite bröd och halloumi, lägg till tomater och rödlök, servera som en sandwich. Mums. Sommar helt och hållet.

VIN 22 VECKA 22

Denna veckas vin är La Poussee d’Or Corton Clos de Roi 2014.
En del vinkännare säger att Bourgogneviner är kungen av vin. Druvan Pinot Noir då kungen av druvor. En del till och med hävdar att om man inte tycker om pinot noir-viner så är man ingen vinälskare.

Jag skulle säga att det är lite snobbigt. Men man ska vara medveten om att Pinot Noir från Bourgogne kan vara helt underbar (men också dyr skit)

Kullen Corton i sig är en stor kalkstenskulle, som skiljer sig något från de andra sluttningarna i trakterna kring staden Beaune. Som vanligt med franska viner så har fransmännen gjort det besvärligt för oss. Man klassificeras efter lägen, Grand Cru, Premier Cru o.s.v. När det gäller Corton så täcker vinrankor nästan varje sluttning, med en Grand Cru-klassificerad sektion som sveper majestätiskt från rakt öster till rätt väster högt upp på kullen.

Le Clos du Roi är en högt ansedd del för Corton Grand Cru-beteckningen. Clos betyder inhägnad och denna muromgärdade plats, som enkelt översatt betyder ”kungens muromgärdade vingård” – ligger högt på de östra sluttningarna. Hela vingården, som täcker drygt 10,7 hektar har flera ägare. Många vinmakare har en del av den och kan därför skriva Corton Clos de Roi på sin etikett. Frågan är ju då om de alla tar lika bra hand om sina vinrankor och hanterar allt i vingården på ett sätt som borgar för kvalitet. Det är inte säkert, så man ska noga kolla hur andra vindrickare tyckt till om de lika vinerna.

Det klassiska röda vinet från Corton är rikt relativt fylligt för att vara av Pinot Noir och har en mild syra vilket betyder att det är ganska stramt som nytt, men utvecklas bra med åldern. Smakprofilen är normalt typ violer, skogsbär, läder och jordiga toner.

Det här vinet är ingen besvikelse. Mörkröd. Mindre transparent än normalt för en Bourgogne. Doft av lite ladugård, jord, mörka jordgubbar och hallon. Lite toner av svavel och muskot. I gommen medium till fylligt, mycket röd frukt med rött te och torkade kryddor. Peppriga tanniner med en hård struktur som skvallrar om lagringsbarhet. Eftersmaken hänger kvar fyller gommen med toner av ek, kryddor med en lätt touch av sötma.

VIN 20 VECKA 20

Om man tittar noga på denna etikett så ser man att vinet är gjort i Sverige, men druvorna kommer från Tyskland. Det går undan i vinvärlden. Med frakter av druvor menar jag. Detta vin har fått bli till i Göteborg, men druvorna kom med expressfart i lastbil från Tyskland. Etiketten är för övrigt det bästa jag sett utifrån en innehållsförteckning för vin. Man har angett druvorna, sockerhalt, mängden svavel, vilket typ av jäst som används, tillverkningssätt.

Inte utan att man undrar varför inte fler vinmakare gör på detta sätt. det är ju konsumentupplysning?

Att detta inte är standard i Europa beror på att vinindustrin är mäktiga lobbyister och inget land och allra minst Eu vågar stöta sig alltför mycket genom att reglera hur vin ska marknadsföras och innehållsförtecknas. Det går ju trots allt, som Wine Mechanics från Göteborg faktiskt visar.

Vinet i sig då? Jo en helt normal Riesling med sina smaker av gråpäron, tropisk frukt och med med en liten nyans av honung. Frisk syra med tydliga drag av citron . Lättdrucket både med och utan mat. Lite dyrt för en vanlig Riesling, men det får man ta då man förstår hela processen från ax… jag menar stock till flaska.

VIN 19 VECKA 19

Som sagt, det är något speciellt med bubbel. Det är lätt att dricka, svårt att spara och vill man ha champagne så kan det bli lite dyrt i längden. Men bubbel är bubbel. Det finns faktiskt 1 615 stycken olika bubbel att välja på i systembolagets sortiment om du är intresserad av att köpa en vanlig flaska. 1 615 stycken… Det kan ta en bra tid att bara prova igenom alla dessa. Vi får se om man kan hinna innan livet tar slut. Låt oss se 1615 delat med 52 ger oss 31 år, en ny flaska varje vecka.
Shit, jag som fyller 60 får nog öka på takten…

Detta vin beställde jag dock från annan plats för att man fick med 6 stycken champagneglas och priset var ändå 30 spänn lägre per flaska än på bolaget. Jag vet att det kan verka lite snålt, men om man ska ha fest så får man ordna saker och ting smart, eller hur ?

En helt vanlig champagne med trevliga smaker av mild citron-, melon- och äppelfrukt och inslag av gröna örter och jäst. Skål.

VIN 17 VECKA 17

Corison Kronos 2010.

Det var för 10 år sedan jag klev in på Corison i St Helena, Napa Valley. Vi var på resa då jag firade 50 år med att just resa till vinregioner. Vi hade just varit i Calistoga och besökt Montelena, ni vet vingården som med sin chardonnay vann över fransoserna 1976, till just fransosernas fasa 😉

Klockan var halv fem och vi skulle försöka hinna med en provning till. Alldeles vid St Helena Highway låg alltså Corison. Ingen vingård jag hört talas om, men de hade öppet så vi chansade.

Jo det gick bra att få en provning. Provningar i USA är i princip alltid en kostsam historia, allt från 250 till 500 kr. Om man köper något får man dock ofta tillbaka den kostnaden. Vi fick prova tre viner, 2002 Cabernet Sauvignong, 2005 Kronos Cabernet Sauvigion och 2006 Cabernet Sauvignon.

Alla tre var fantastiska, hög syra, bra fruktighet, viner gjorda att hålla länge och inte alls in en traditionella amerikansk stil med massor av ek. 2005 Kronos var makalöst bra och det berodde tydligen på att just den delen av vingården var på gamla ursprungliga St George rotstockar.

Vi köpte en flaska av just det vinet och tog med hem till Sverige. Den ligger ännu i vinkylen och väntar på den 1/9 😉

Men denna vecka drack vi en sådan i alla fall. Jo, jag hade två. Underbar koncentration, massor av mörk frukt, mjuk ek, lite örter. Sammetsstrukturerande tanniner med en styrka och lätt pepprighet som skvallrar om att det är inget problem med 10 år till i flaskan.

P.S Senare det året, i december 2010 utsågs Cathy Corison till Napa Valleys vinmakare för året 2010 och sedan dess har priserna fyrdubblats. Så nu har man inte råd längre och det är extremt länge sedan det kom några till Sverige.

VIN 10 VECKA 10

Jag vet att champagne är något som kan uppfattas ganska exklusivt och ofta dyrt. Men har man mellan 2 och 300 kronor att spendera finns det 50 stycken olika att få tag på via Systembolaget, varav ett tiotal antagligen finns på de allra flesta butiker. Det finns säkert lika många till via vinbutiker utomlands som levererar till Sverige och betalar alkoholskatt på rätt sätt.

Champagne är inte så långt bort, egentligen. Bara 15 mil nordöst om Paris. Vi gjorde en höstresa dit en gång. Flyg till Paris och sedan Franska TGV (Train à Grande Vitesse ) till Rennes, som är den största staden i Champagne. 55 minuter tågresa i 300 km/h…vips var man mitt i bubbelmecka!

Denna typ av vin med en metod som innebär att vinet har fått sina bubblor via en andra jäsning på flaska. För att vinet ska bli mousserande tillsätts socker och jäst, så kallad liquer de tirage. Normalt jäser vinet i den flaska det sedan säljs i. Flaskan lagras i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring avlägsnas jästfällningen , så kallad degorgering. Flaskan toppas upp med lite nytt vin samt eventuellt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts igen.

Champagne som inte är årgångsbetecknad, så som vinet i denna text, måste ligga minst 12 månader på sin jästfällning innan degorgering och sedan minst tre månader på flaska innan det får säljas.

Louis Massing grundades i byn Avize i Côte de Blancs 1936. Företaget är familjeägt och förfogar över 11 hektar egna vingårdar. Den totala produktionen uppgår till cirka en halv miljon flaskor varav ungefär hälften exporteras.

Detta är deras instegsbubbel. De gör typ 13 olika champagner beroende på druvblandning och vilket läge själva vingården har där druvorna växt.

Detta är en enkel champagne som absolut ska avnjutas kyld. Den passar till vad som helst och vilket tillfälle som helst. Det finns så klart många champagner som är bättre, mera nyanserade och spännande, men ibland vill man ju bara ha något pärlande, kylt och friskt.

Vinet är mjukt blekgult till färgen och har en riklig mousse när man häller upp det. Doften är känns ren och frisk med toner av gula äpplen, jäst, lite nötter och apelsin. Smaken är mjuk och krämig, mycket frisk av gröna och gula äpplen, lite torra kex, apelsin och citron med en litet nötigt inslag en liten sötma som påminner om honung. Lite kort eftersmak, men ett helt okej vin för det priset.

Vin 8 vecka 8

Många är vindrickare som förr eller senare upptäcker att bubbel är gott och champagne ännu godare. Min vin resa startade som små smakminnen långt tillbaka, men seriös vinnörd blev jag först kring i detta århundrade. För 40 år sedan var det röda viner som väckte smaklökarna, sen kom det vita viner från en vän som hade en flair för Riesling. Bubbel blev det första när man började frekventera disco och barscenen . Då dracks det lite prosecco, cava, men aldrig champagne. Alldeles för dyrt för inkomsten kan man nog säga. Det är först de senaste 20 årens som det där dyrare bubblet kom in på scenen.

Jag tror det var en nyårsafton dock då inte millennieskiftet utan ett eller två år senare som jag faktiskt köpte en riktig champagne själv. Inte den dyraste, inte den billigaste, men ändå överkomlig. Det var det här vinet.

Palmer&Co Brut Reseve. En helt ordinär flaska från ett stort hus. Men det var något speciellt med den. Klassisk champagnejäst i doften, men också typiska druv- och mineraltoner, mycket citrus av alla de slag. Smaken saftighet och krämig, ganska mild, men ändå god syra, lime, citron, grapefrukt i en trevlig blandning. I mina tycken en välbalanserad champagne och väl värd pengarna.

Den liksom passade i den stunden och gör det fortfarande i vissa stunder, som t ex. denna vecka 8. Fredgasmys eller lördagsfest spelar ingen roll, det är bara att rulla på i rocken roll fart. Visst finns det bättre bubbel, men den här är djävligt trevlig alla dagar. Så därför är den det bubbel jag inhandlar för att alltid ha tillhands. Så också i framtiden.

Vin 1 vecka 1

Jag letar upp Chateau d’Ampuis 2013. Det kommer att passa utmärkt till den köttbit som ska serveras till det numera nedlagda stekhusets berömda pepparsås (utan peppar). Du som bor i Karlstad kan gissa stekhusets namn, men troligen inte receptet.

Vinet är mörkt rött med en lite blå ton. Doft av granatäpple lingon, skogshallon,vitpeppar, inslag av ek och mörk choklad. I munnen infinner sig finns massor av granatäpple, tranbär, vitpeppar med inslag av muskotnöt, kryddor och ek. Vinet har en hög syra, känns medelfylligt och har små koncentrerade tanniner men ändå en silkeslen touch. Så här bra kan en och ska en Cote Rotie vara. Ett alldeles alldeles utmärkt vin av min och sambons blåa favoritdruva.

Jag hittade denna flaska i Danmark för fyra år sedan. Den stod alldeles ensam på en hylla i en vinbutik med priset satt till 475 kr. Det kan låta som mycket men det var bara att slå till, normalt kostar vinet dubbelt upp. 😉

Vinet är gjort av 93% Syrah och 7% Viognier (en grön druva).

Vinrankornas genomsnittliga ålder är 50 år men vingården har funnits sedan 1500-talet.

Vinframställning har skett genom manuell plockning, rensning och sedan jäst i slutna rostfria tankar. Temperaturkontrollerad alkoholjäsning (kallt) och sedan 4 veckors maceration, vilket betyder att man haft skalen kvar för att skapa färgen. Sedan har det lagrats 38 månader på nya ekfat.

På tal om hitta flaskor ensamma på hyllor i Danmark. 2008-10 samlade jag på Chateauneuf du Pape (CdP) årgång 2007. Den årgången hade varit hyllad i vintidningar och fått höga betyg av många kritiker. Jag försökte få tag på så många olika vinmakare och flaskor som möjligt. Vi var i Danmark 2010, i Köge, en alldeles förträfflig lite by söder om Köpenhamn, Medeltidsmuseum, campingplats nära centrum, stort torg, trevliga restauranger och ett par mycket trevliga vinbutiker. I en av dem såg jag en flaska CdP högst uppe på en hylla. Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina” 2007. Den stod där och jag såg inte prislappen så jag frågade. Den kostar 600 dkr svarade killen bakom disken. Jag visste då att den var värd minst det dubbla. Jag tar den, sa jag. Då ville han sälja lite mer och eftersom jag kände mig lite ful som visste att han sålde vinet till helt fel pris så gick jag med på att köpa en flaska Chateau Pape Clement Blanc 2009. Den flaskan kostade 1200 kr , men är den godaste vita Bordeaux jag druckit. Vi drack den våren 2019. Snacka om ett komplext och sagolikt vin.

Hur gick det med mitt samlande av 2007 CdP då? Jo, jag fick ihop 34 olika vingårdar, två flaskor av varje samt Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”. Hälften sålde jag på Systembolagets dryckesauktioner med en ordentlig vinst, resten har jag i princip druckit upp under åren. Det finns tre kvar, men nej, inte Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”, den fick jag 3 300 kr för.

Fyra enkla steg att prova vin som en vinnörd utan att vara det.

Känner du dig lite obekväm när du kommer hem till någon vinnörd (tex. mig)?

Jag förstår att det inte är lätt att prata vin med en vinentusiast. De verkar ibland sväva i väg med beskrivningar av färg, doft, smak och fakta om regioner, druvor och vinmakare. Det behöver inte vara så, om du bara håller dig till fyra enkla steg när det gäller vindrickande.

Börja med att strunta i att vinnördar bara vill prata vin, ge dem (oss) några minuter av uppmärksamhet så funkar det och det är lugnt resten av tiden.

Du kliver in genom dörren värden kommer antagligen ge dig ett glas med något i. Det är väldigt lätt att ta några klunkar och låta alkoholen bryta lite av nervositeten.

Men gör inte detta bara en gång. Den här gången, så håller du glaset framför dig och tittar vinets färg.

Steg 1. Titta på vinet

I en legendarisk studie vid universitetet i Bordeaux, fick 54 vinstudenter uppmaningen att beskriva ett rött vin. Vad de inte anade var att de faktiskt drack vitt vin som hade färgats med karamellfärg. Vad tror du hände? Alla beskrev färgat vitt vin som ett rött även när det gäller smaken! Denna studie visar tydligt att vår uppfattning om färg massivt påverkar vår tolkning av smak. Vilket gör det lite viktigt att se på färgen, för den kommer att påverka dina andra upplevelser också. Vilket leder oss till att du kan redan på färgen börja förstå vad vinet kommer att föra med sig.

För det första steget, vända er uppmärksamhet på glaset, och observera vinets färg.

Är vinet purpurfärgat eller mer mörklila? Är det lätt att se genom glaset, eller är vinet ogenomskinligt? Du kommer att börja märka att du kan identifiera vissa druvsorter efter färg ensam. Till exempel tenderar viner gjorda på syrahdruvan att vara en blåröda och ofta nästan omöjligt att se igenom, medan druvan Pinot Noir ger ett ljust jordrött som nästan är helt transparent.

Ett vins färg kan också tala med dess ålder. Vita blir gulare/mörkare med åldern, och röd blir  mera tegelfärgade  och ljusare.

Snurra vinet runt i glaset några gånger och observera ”tårarna/gardinerna/benen/dropparna” som löper längs sidan av glaset. Faller de långsamt eller snabbt ner sidan av glaset snabbt som vatten? Tjockleken på viskositeten, som vinnördar säger, kan kommunicera viktiga detaljer om vinet. Ju långsammare desto mer visar vinet har högre potentiellt hög i alkohol eller innehåller mera restsocker.

Steg 2. Dofta

Har du märkt att vin ofta ändras efter en stund i glaset, speciellt doften.  Typiskt, de mer lättflyktiga komponenterna i en nyöppnad vin tenderar att vara mindre angenäma. Men eftersom de är lättflyktiga så fortsätt snurra vinet i glaset så kommer vinets mera grundläggande dofter fram. de dofterna vinmakaren var ute efter. Det virvlande vinet i glaset kommer också ta in mer syre. Att tillföra mer syre i glaset frigör vinets dofter, gör det möjligt att avslöja alla dessa underbara dofter att blomstra. Kom ihåg om du snurrar vinet lungt och säker kommer de se cool och vinvan ut 🙂

Lukten är en ofta en bra guide till vad någonting är. Doftminnet är kanske vårt bästa minne. Det är en fascinerande tidsmaskin kan transportera oss tillbaka till våra käraste minnen. Vi kommer ihåg trevliga tillfällen, god mat och doften hjälper oss att nästan återuppleva dem fysiskt. 90% av vår smak kommer faktiskt från doft. Så lukta på ditt vin, dofta det. Stick ner näsan ordentligt i glaset och låt dra in en långt, men långsamt andetag genom näsan. Låt sen hjärnan minnas.  Är vinet fruktigt eller jordigt? Luktar du röda frukter som körsbär, hallon eller jordgubbar, eller mörka blå eller svarta frukter såsom blåbär, plommon och svarta vinbär? Eller kanske du känner tobak, choklad, trä eller blyerts?

Låt fantasin flöda och lita på dina sinnen … det finns inget rätt svar här. Ju oftare du gör detta desto bättre blir du.  Vissa vindofter kommer du lära dig direkt, som Sauvignon Blanc, inget luktar som den druva, förutom nässlor, svartvinbärsblad och kattpiss förstås 🙂

Steg 3. Smaka

När man smakar så ska man först bara smutta. Ta in lite i munnen. Du behöver inte sörpla eller skölja munnen så där som nördarna gör, utan ta 1§-2 cl av vinet och låt det sakta rinna över hela tungan. Då kommer dina smaklökar känna vinet bättre. Här har du lika bra erfarenhet som vilken förläst vinnörd som helst. Man kan nämligen inte läsa sig till vinsmaker, man måste smaka dem.

För att smaka av vinet behöver du egentligen bara lägga märke till tre saker
a) är vinet balanserat?
En ung flaska Amarone har kanske 16,5% alkohol (extremt hög), men är det balanserat märker man inte det. Likaså är ett vin balanserat om det inte är för sött eller surt utann det finns en balans mellan dessa två upplevelser

b) Hur lång är eftersmaken?
Många viner har en trevlig doft och smakar ganska bra initialt, men när du har svalt försvinner smaken snabbt och ger ingen  upplevelse längre. De vinerna kan man generellt säga är mindre kvalitetsmässiga. Tänk att ett vin ska en början, en mittpunkt och ett slut och alla ska vara tydliga. Smaken ska också reflektera doften. Doftar det lite plommon, bör det också smaka lite plommon.

c) Gillade du vinet?
Denna fråga brukar vinnördar ofta glömma av. Gillade man vinet man drack? de brukar snöa in på termer och analyser. Om du kan säga att detta gillade jag, då är ju det alldeles utmärkt. Tänk att kunna säga till vinentusiasten att:
”Hmm, det var ett trevligt vin. Det såg bra ut i glaset. Först luktade det inte så bra men när jag snurrat runt det en stund kom dofterna verkligen fram och det var verkligen balanserat, inte för mycket surt, sött eller alkohol. Skål”
Personen som bjudit dig på det kommer att vara nöjd, oavsett. Hen bjöd ju på ett vin som upplevdes gott, äran är räddad.
Steg 4.IMG_20150624_184813 Drick
Ta och drick lite mer vin och ha en trevlig stund.