Etikettarkiv: syrah

VIN 15 VECKA 15

Hermitage, åh denna kulle…
2007 så hade jag chansen att för första gången besöka Valrhona, en chokladtillverkare. Detta var en stor sak då jag då hade arbetat på min fritid med chokladprovningar i åtta år. Att få besöka Valrhonas fabrik och butik var något som jag såfg fram emot. Att också då rulla in i Tain l’Hermitage med en gammal husbil och se dessa fantastiska vingårdar på kullarna och inse att här gör man inte bara choklad utan också viner var inspirerande.
Jag dryftade mig till och med att fråga i chokladbutiken om vinerna var i samma klass som chokladen och svaret var. ”Oui monsieur, nos vins sont les meilleurs du monde”

Nu ska man väl inte tro lokala säljare om att de skulle ha världens bästa viner, men man kan ju prova. Så det var vad jag gjorde. Och vinerna är helt klart gôrbra. Bäst i världen vissa stunder, faktiskt.

Idag tog vi en La Masion Bleue från Jaboulet. Det är deras andra prestigevin.Gjort för att avsmakas lite tidigare än 10-15 år efter skörd.

Djup blåröd färg, doft av mineral, sten, lite stall och blåa bär med en svag underton av sötma.
Vinet är underbart torrt, massor av tanniner, men ändå med stor volym, blåa och röda bär, en mjuk syra som piggar upp och ett stänk av både charkuterier, vitpeppar och torra örter. Smakar alltså som ett vin från Tain l’Herimtage ska smaka ;). Skål.

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

Vin 1 vecka 1

Jag letar upp Chateau d’Ampuis 2013. Det kommer att passa utmärkt till den köttbit som ska serveras till det numera nedlagda stekhusets berömda pepparsås (utan peppar). Du som bor i Karlstad kan gissa stekhusets namn, men troligen inte receptet.

Vinet är mörkt rött med en lite blå ton. Doft av granatäpple lingon, skogshallon,vitpeppar, inslag av ek och mörk choklad. I munnen infinner sig finns massor av granatäpple, tranbär, vitpeppar med inslag av muskotnöt, kryddor och ek. Vinet har en hög syra, känns medelfylligt och har små koncentrerade tanniner men ändå en silkeslen touch. Så här bra kan en och ska en Cote Rotie vara. Ett alldeles alldeles utmärkt vin av min och sambons blåa favoritdruva.

Jag hittade denna flaska i Danmark för fyra år sedan. Den stod alldeles ensam på en hylla i en vinbutik med priset satt till 475 kr. Det kan låta som mycket men det var bara att slå till, normalt kostar vinet dubbelt upp. 😉

Vinet är gjort av 93% Syrah och 7% Viognier (en grön druva).

Vinrankornas genomsnittliga ålder är 50 år men vingården har funnits sedan 1500-talet.

Vinframställning har skett genom manuell plockning, rensning och sedan jäst i slutna rostfria tankar. Temperaturkontrollerad alkoholjäsning (kallt) och sedan 4 veckors maceration, vilket betyder att man haft skalen kvar för att skapa färgen. Sedan har det lagrats 38 månader på nya ekfat.

På tal om hitta flaskor ensamma på hyllor i Danmark. 2008-10 samlade jag på Chateauneuf du Pape (CdP) årgång 2007. Den årgången hade varit hyllad i vintidningar och fått höga betyg av många kritiker. Jag försökte få tag på så många olika vinmakare och flaskor som möjligt. Vi var i Danmark 2010, i Köge, en alldeles förträfflig lite by söder om Köpenhamn, Medeltidsmuseum, campingplats nära centrum, stort torg, trevliga restauranger och ett par mycket trevliga vinbutiker. I en av dem såg jag en flaska CdP högst uppe på en hylla. Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina” 2007. Den stod där och jag såg inte prislappen så jag frågade. Den kostar 600 dkr svarade killen bakom disken. Jag visste då att den var värd minst det dubbla. Jag tar den, sa jag. Då ville han sälja lite mer och eftersom jag kände mig lite ful som visste att han sålde vinet till helt fel pris så gick jag med på att köpa en flaska Chateau Pape Clement Blanc 2009. Den flaskan kostade 1200 kr , men är den godaste vita Bordeaux jag druckit. Vi drack den våren 2019. Snacka om ett komplext och sagolikt vin.

Hur gick det med mitt samlande av 2007 CdP då? Jo, jag fick ihop 34 olika vingårdar, två flaskor av varje samt Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”. Hälften sålde jag på Systembolagets dryckesauktioner med en ordentlig vinst, resten har jag i princip druckit upp under åren. Det finns tre kvar, men nej, inte Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”, den fick jag 3 300 kr för.