Etikettarkiv: Red wine

VIN 15 VECKA 15

Hermitage, åh denna kulle…
2007 så hade jag chansen att för första gången besöka Valrhona, en chokladtillverkare. Detta var en stor sak då jag då hade arbetat på min fritid med chokladprovningar i åtta år. Att få besöka Valrhonas fabrik och butik var något som jag såfg fram emot. Att också då rulla in i Tain l’Hermitage med en gammal husbil och se dessa fantastiska vingårdar på kullarna och inse att här gör man inte bara choklad utan också viner var inspirerande.
Jag dryftade mig till och med att fråga i chokladbutiken om vinerna var i samma klass som chokladen och svaret var. ”Oui monsieur, nos vins sont les meilleurs du monde”

Nu ska man väl inte tro lokala säljare om att de skulle ha världens bästa viner, men man kan ju prova. Så det var vad jag gjorde. Och vinerna är helt klart gôrbra. Bäst i världen vissa stunder, faktiskt.

Idag tog vi en La Masion Bleue från Jaboulet. Det är deras andra prestigevin.Gjort för att avsmakas lite tidigare än 10-15 år efter skörd.

Djup blåröd färg, doft av mineral, sten, lite stall och blåa bär med en svag underton av sötma.
Vinet är underbart torrt, massor av tanniner, men ändå med stor volym, blåa och röda bär, en mjuk syra som piggar upp och ett stänk av både charkuterier, vitpeppar och torra örter. Smakar alltså som ett vin från Tain l’Herimtage ska smaka ;). Skål.

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

Vin 7 vecka 7

Att dricka vin är en svår konst. Man måste ibland fundera på maten och vinet som en helhet och ibland som två kontrahenter. Oavsett så är vin en måltidsdryck ( i vanliga fall). Om du surfar in på Munskänkarans sida på Facebook kommer du upptäcka att väldigt många provar vin i alla typer av kombinationer. Så egentligen finns det inget fel alls.

Själv försöker jag para ihop vinet med maten utifrån en form av grundsmak, ibland lyckas man, ibland inte.

Nu senast tog jag en amerikansk cabernet sauvignon till en hederlig bakad potatis med bacon och chiliröra. det funkade delvis, men bäst var det efter maten. Nåja, en kan försöka på nytt nästa gång.

Massor av blommiga toner i doften blandad med mörka bär. Smaken är av mörka bär med lite ros en violett, mjuka men peppriga tanniner. Alkoholen värmer lite grann i eftersmaken. Medium till fyllig. mycket trevligt att dricka efter maten.

För övrigt så kan ju vin locka fram poeten i en, så låt oss vinet bestämma en text eller två, nu!

Den doftande förruttnelsen

bouqueten av mögligt trä

tränger sig fram

I ljuset reflekteras

en karmosinfärgad krans

intill glasets rand

och syret förgör

smaken som var dold

Allt dör.


Haiku till vinet
skål för detta liv
röda droppar i timglas
fångad doft av höst