Kategoriarkiv: Rött vin

VIN 15 VECKA 15

Hermitage, åh denna kulle…
2007 så hade jag chansen att för första gången besöka Valrhona, en chokladtillverkare. Detta var en stor sak då jag då hade arbetat på min fritid med chokladprovningar i åtta år. Att få besöka Valrhonas fabrik och butik var något som jag såfg fram emot. Att också då rulla in i Tain l’Hermitage med en gammal husbil och se dessa fantastiska vingårdar på kullarna och inse att här gör man inte bara choklad utan också viner var inspirerande.
Jag dryftade mig till och med att fråga i chokladbutiken om vinerna var i samma klass som chokladen och svaret var. ”Oui monsieur, nos vins sont les meilleurs du monde”

Nu ska man väl inte tro lokala säljare om att de skulle ha världens bästa viner, men man kan ju prova. Så det var vad jag gjorde. Och vinerna är helt klart gôrbra. Bäst i världen vissa stunder, faktiskt.

Idag tog vi en La Masion Bleue från Jaboulet. Det är deras andra prestigevin.Gjort för att avsmakas lite tidigare än 10-15 år efter skörd.

Djup blåröd färg, doft av mineral, sten, lite stall och blåa bär med en svag underton av sötma.
Vinet är underbart torrt, massor av tanniner, men ändå med stor volym, blåa och röda bär, en mjuk syra som piggar upp och ett stänk av både charkuterier, vitpeppar och torra örter. Smakar alltså som ett vin från Tain l’Herimtage ska smaka ;). Skål.

VIN 14 VECKA 14

Vissa gånger så dricker man inte bara vin utan provar också choklad. Som denna vecka då jag ordnade en digital AW för kollegorna. Hade ordnat små flaskor som jag fyllde med tre olika viner samt ett litet paket med choklad. Allt levererades smittofritt i dessa pandemitider till en given plats där sedan var och en i mån av tid kunde hämta.
Provning gick bra och både viner och choklad slank nog ner för de flesta. Naturligtvis så fick de som ville alkoholfritt.
Mest intryck gjorde nog det röda vinet. En Rioja Reserva som troligen sedan inköptes för middagar av några. Det sista vinet, ett sött var kanske en överraskning, men en portugisisk Muscatel de Setubal brukar ha den effekten. Inte alls så sött och ofta med en bra balans mellan sötma och syra. Funkar utmärkt till vissa typer av choklad.

Jag har njutit av att bjuda på njutning i dessa former allt sedan 1999. Inte för att jag blivit rik, men jag har haft roligt och jag har lärt mig mycket om lukter, smaker och människor. Mest kanske hur jag ska ordna saker pedagogiskt och låta människors nyfikenhet ta sina egna vägar.
Tur att man är lite nördig, va 😉

VIN 12 VECKA 12

Amerikansk Cabernet sauvignon är känd, beundrad och dyr. För det mesta. Att dessa viner är omtyckta i Sverige bror nog på vår fascination med USA och att vi gillar lite sötma och ek i våra viner. I alla fall om man ska se på bag-in-box sortimentet på Systembolaget.
2011 var jag på besök på vingården från vilken veckans vin kommer.

Chateau Montelena.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vingården är egentligen inte känd för sina Cabernet Sauvignon, utan mer för sina Chardonnayer. De vann nämligen den stora vinprovningen i Paris 1976 och spöade till fransmännens förskräckelse alla vita bourgogner. När vi besökte Montelena fick vi prova en 1986:a Väldigt annorlunda och intressant. Att vi fick provade det beror helt och hållet på att vi var så frågvisa och ställde tydligen rätt frågor till personalen i provningsrummet. Vanligtvis kostar provningar i USA pengar, ibland massor av pengar, men vad jag minns så fick vi prova 86:an gratis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer sådan historier kommer säkert innan vecka 36 😉

Vinet som drack nu då? Tja, en vanlig Cabernet av Amerikansk stil, mycket frukt, tydlig ek, liten syra, förvånansvärt mjuka tanniner och milda kryddor. Ingen tillstymmelse av tertiära toner trots 9 år gammalt

.

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

Vin 9 vecka 9

Ibland upptäcker man att vinvärlden är stor och man går vilse i sina egna smaker och fastnar i spår som bara fortsätter åt ett håll. Vi hade inte druckit en Chianti på länge och nu när det ändå skulle lagas kycklingbullar med soltorkade tomater serverade till pasta dränkt i salviasmör så varför dricker vi inte en sådan?
Det var frågan och sen kom frågan, har vi någon hemma eller måste vi försöka besöka Systembolaget innan stängning och få tag på någon?

Italienska viner var en av de sorter som var ett lätt insteg till vinvärlden en gång för länge sedan och då speciellt Chianti. Vi startade dricka dessa viner för länge sedan och då tyckte vi att det var kul att upptäcka andra än bara Ruffinos enklaste variant. Via stickspår till Barbera d’Asti via vingården Liedholm (jo fotbollsspelaren Nils Liedholm grundade gården) till Venetien, Sicilien, Piedmonte och tillbaka till Toskana så var det nog så att vi gillade Sangiovese ett bra tag. Det skulle också vara den svarta tuppen på flaskorna, för vi trodde det var ett certifikat för kvalitet. Man lär så länge man lever.

Men att göra utflykter i vinvärlden leder som sagt in på olika stickspår och ibland blir de riktiga omvägar.

Jo, det visade sig att vi hade ett par Chianti och en av dem var faktiskt inköpta i närtid. Så det fick blir Tenuta Tignanello ’Marchese Antinori’ Chianti Classico Riserva 2017. Ungt och syrligt med de där körsbärstonerna som är så välbekanta när man dricker italienska viner. Kanske rent av för ungt. Detta kunde nog legat 3-5 år till för att få en större mognadston, men ack så gott ändå. För att utveckla sina sinnen kanske man ska dricka mera unga viner (säger jag som verkligen älskar viner med lite ålder) för att kunna se hur syra och tanniner spelar roll med mat och hur viner kan utvecklas. Det gäller alltså att köpa minst två flaskor av varje vin och sedan dricka dem med några års mellanrum. Den stora fråga blir då hur man ska komma ihåg hur de var första gången? Ett enkelt tips, skriv upp det i någon form av lista, bok eller databas. Det tar inte lång stund och ger en mycket bättre chans att komma ihåg längre fram. Vi kan inte alla lagra allt i huvudet, hela tiden. Jag klarar inte av det längre, även om jag har haft den förmågan långt upp i åldern. Nu är det dock dags att vara mera metodisk (jo, jag har hållit en excellista levande i över 15 år med alla viner jag köpt, sparat, druckit)

Ha en trevlig vecka.

Vin 7 vecka 7

Att dricka vin är en svår konst. Man måste ibland fundera på maten och vinet som en helhet och ibland som två kontrahenter. Oavsett så är vin en måltidsdryck ( i vanliga fall). Om du surfar in på Munskänkarans sida på Facebook kommer du upptäcka att väldigt många provar vin i alla typer av kombinationer. Så egentligen finns det inget fel alls.

Själv försöker jag para ihop vinet med maten utifrån en form av grundsmak, ibland lyckas man, ibland inte.

Nu senast tog jag en amerikansk cabernet sauvignon till en hederlig bakad potatis med bacon och chiliröra. det funkade delvis, men bäst var det efter maten. Nåja, en kan försöka på nytt nästa gång.

Massor av blommiga toner i doften blandad med mörka bär. Smaken är av mörka bär med lite ros en violett, mjuka men peppriga tanniner. Alkoholen värmer lite grann i eftersmaken. Medium till fyllig. mycket trevligt att dricka efter maten.

För övrigt så kan ju vin locka fram poeten i en, så låt oss vinet bestämma en text eller två, nu!

Den doftande förruttnelsen

bouqueten av mögligt trä

tränger sig fram

I ljuset reflekteras

en karmosinfärgad krans

intill glasets rand

och syret förgör

smaken som var dold

Allt dör.


Haiku till vinet
skål för detta liv
röda droppar i timglas
fångad doft av höst

Vin 6 Vecka 6

Chateau Cheval Blanc 1988.
Ett välkänt slott i Bordeaux. Idag dricker vi årgång 1988. 33 år gammalt, inte från någon anmärkningsvärd årgång men fortfarande helt drickbart, nästan ungt i smaken. Färgen är lite lätt rödtonat med inslag av just tegel som avslöjar åldern. Medelfylligt till utseendet. Doftar ek, torkade kryddor, svarta vinbär och muskot, kanel samt lite tobak.

Smaken är förvånansvärt fruktig. Vinbär, plommon, björnbär och bigaråer. Känslan är silkeslen och efterskaen för med sig massor av kryddor , lite ek och tanniner som lyfter fram peppar och muskot. Lång eftersmak av detsamma.

Tänk att ett vin kan vara 33 år, lika gammal som yngsta bonussonen och ändå vara helt och fullt njutbart. Man kan undra vad man gått miste om genom att dricka viner för tidigt eller inte ens brytt sig om att köpa vin tidigare i livet. Min riktiga vinresa började först 2005. Jag ska berätta mer om den längre fram i år.

Chateau Cheval Blanc är ganska känt i vinvärlden och inom en av de filmer som påverkat just denna värld mest. Filmen är Sideways och i den utropar huvudkaraktären “If anyone orders Merlot, I’m leaving. I am not drinking any f***ing Merlot!” och hyllar druvan Pinot Noir istället. Det fick troligen en så stor påverkan på amerikansk vinindustri. Försäljningen av Merlot sjönk och Pinot Noir ökade.

Men vad har det med Cheval Blanc att göra? Jo, huvudkaraktärens mest värdefulla flaska var en Cheval Blanc 1961. Mitt födelseår och skälet till dessa små skrifter 35 viner till 60. 35 veckor till 60 🙂 1961 är en legendarisk årgång i Bordeuax och Chateau Cheval Blanc var ett av slotten som verkligen fick till det just det året. Ironiskt nog slutar filmen med att huvudkaraktären dricker sitt dyrbara vin i en sabbmatsrestaurang ur en papperskopp. Ännu mer ironiskt är nog att Chateau Cheval Blanc producerar sitt vin med Carbernet Franc OCH Merlot. Chateau Cheval Blanc är alltså en blandning av Merlot och Cabernet Franc, en annan druvsort som Miles rackar ner på i filmen. Inte en droppe Pinot Noir i sikt. Men det är som sagt bara en film.

Vi anammar lite av konceptet i filmen och dricker vinet till en svensk paradrätt, grillkorv och pommes frites 😉 Skål!

Vin 3 vecka 3

Chateau de Haux Reserve de Proprietaire 2010. Husets röda 😉 Doftar mörk frukt, ljus ek med inslag av funky ladugård. Smak av mörk frukt, muskot, medelhög syra, vitpeppar, sandiga tanniner och lång fruktig eftersmak. Bra årgång, bra vin.

Vinet innehåller cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och eventuellt lite petit verdot. Första gången jag frågade fick jag inget svar från de som sköter slottet, tja de sa att det var hemligt. Underligt tycket jag då alla andra avslöjar vad de har i blandningen.

Detta är mitt slott. Jag äger hela 10 aktier i det. Det räcker dock endast till några takpannor skulle jag tro. Detta var en lite plojgrej som jag och två vänner gjorde för över 15 år sedan. Vi hade sparat i aktier tillsammans, men det var för mycket jobb att tro och hålla koll på något. Så vi lade de pengar vi hade i potten på aktier i ett vinslott. Ägandet innebär ingen vinstutdelning, men väl tillgång till ca 8 olika viner till reducerade priser.

Slottet ligger i Bordeaux, närmare bestämt i appellationen Premières Côtes de Bordeaux.
Haux uttalas [håx/håcks] Det är dialektalt uttal och inte helt och hållet enligt fransk regler.

Vi har besökt slottet en gång. September 2010. En resa som än idag är ett mycket livligt minne med allehanda äventyr. På onsdagar så har de alltid en visning av egendomen samt bjuder på en storartad matupplevelse i trädgården. Väl värt ett besök. Det går också att hyra lägenheter för övernattning. Vi var dock där med husbil och fick stå alldeles vid vintankarna. Vi fick till och hjälp med elen. På morgonen vaknade vi av att skörden av de gröna druvorna började. Ett skådespel att se den maskinella skördaren och sorteringen. De vita vinerna är ofta väldigt bra, passar till allt från fisk till kyckling eller bara som socialt kitt en varm sommardag. Slottet har också något så unikt som ett Clairet. Ett vin som är mer än rosé, men mindre än ett rött. Det är ljuvligt till många rätter, men vill man ha en höjdarupplevelse ska man servera det kylt till grillad halloumi mellan rostad bröd och med tomater och rödlök till. Superbt!