VIN 23 VECKA 23

Midsommar kommer om två veckor, det är dags att se över vinerna för sommaren. Med se över menar jag prova lite samt smaka av det som redan finns i mitt lager.

Det är ingen sommar utan en Clairet. Vad är då det, jo en Clairet är ett vin som finns i Bordeaux. Inte en Claret som engelsmännen kallar bordeauxviner utan en Clairet. Bakgrunden till namnet är kanske att vinerna från Bordeaux, på den tiden delar av området faktiskt tillhörde England , var ganska ljusa och lätta. Vi talar om 11-1200-talet nu. Långt innan Bordeaux skaffade sig mera officiella termer.

Clairet är egentligen en rosé från sagda region, men har ofta fått lite mer skalkontakt för att få en rödare ton än det vi idag ofta förknippar med rosé.
Tillverkningen är som för röda viner. Blå druvor krossas, och skal och kärnor får ligga kvar i musten ett antal timmar. Beroende på druvsort krävs det olika lång tid. Druvorna som används i Bordeaux är alla relativt mörka så det blir snabbt en djup klarröd färg. Den vanliga tiden är 12-24 timmar, även om upp till 72 timmar kan förekomma. Efter urlakningen tas skalen bort och det vinet får jäsa färdigt. Lagring sker inte på ekfat utan andra material.

Vinet på bilden är det som jag får via mitt vinslott och det är väldigt ofta mycket trevligt, oavsett årgång.

Grilla lite bröd och halloumi, lägg till tomater och rödlök, servera som en sandwich. Mums. Sommar helt och hållet.

VIN 22 VECKA 22

Denna veckas vin är La Poussee d’Or Corton Clos de Roi 2014.
En del vinkännare säger att Bourgogneviner är kungen av vin. Druvan Pinot Noir då kungen av druvor. En del till och med hävdar att om man inte tycker om pinot noir-viner så är man ingen vinälskare.

Jag skulle säga att det är lite snobbigt. Men man ska vara medveten om att Pinot Noir från Bourgogne kan vara helt underbar (men också dyr skit)

Kullen Corton i sig är en stor kalkstenskulle, som skiljer sig något från de andra sluttningarna i trakterna kring staden Beaune. Som vanligt med franska viner så har fransmännen gjort det besvärligt för oss. Man klassificeras efter lägen, Grand Cru, Premier Cru o.s.v. När det gäller Corton så täcker vinrankor nästan varje sluttning, med en Grand Cru-klassificerad sektion som sveper majestätiskt från rakt öster till rätt väster högt upp på kullen.

Le Clos du Roi är en högt ansedd del för Corton Grand Cru-beteckningen. Clos betyder inhägnad och denna muromgärdade plats, som enkelt översatt betyder ”kungens muromgärdade vingård” – ligger högt på de östra sluttningarna. Hela vingården, som täcker drygt 10,7 hektar har flera ägare. Många vinmakare har en del av den och kan därför skriva Corton Clos de Roi på sin etikett. Frågan är ju då om de alla tar lika bra hand om sina vinrankor och hanterar allt i vingården på ett sätt som borgar för kvalitet. Det är inte säkert, så man ska noga kolla hur andra vindrickare tyckt till om de lika vinerna.

Det klassiska röda vinet från Corton är rikt relativt fylligt för att vara av Pinot Noir och har en mild syra vilket betyder att det är ganska stramt som nytt, men utvecklas bra med åldern. Smakprofilen är normalt typ violer, skogsbär, läder och jordiga toner.

Det här vinet är ingen besvikelse. Mörkröd. Mindre transparent än normalt för en Bourgogne. Doft av lite ladugård, jord, mörka jordgubbar och hallon. Lite toner av svavel och muskot. I gommen medium till fylligt, mycket röd frukt med rött te och torkade kryddor. Peppriga tanniner med en hård struktur som skvallrar om lagringsbarhet. Eftersmaken hänger kvar fyller gommen med toner av ek, kryddor med en lätt touch av sötma.

VIN 21 VECKA 21

Maj har inte varit så varm som man hoppas och när man då vill ha lite varm mat med italienskt stuk så får det bli rött vin. Detta är tydligen en ny vinmakarstjärna i vardande. En kvinna. Jo, de är ofta bra. De kvinnliga vinmakarna alltså. De allra flesta viner jag provat och tyckte mycket om har förvånansvärt varit av kvinnliga vingårdsägare och vinmakare. Det är som deras approach till vin och dess nyanser passar min palett bättre än de viner som i stor majoritet görs av män.

Jag har aldrig gillat överextraherade och ekade viner, allt för syltigt blir äckligt efter ett tag. Jag minns när man tycket Yellow Tail Shiraz var fantastiskt, men så for man fick smaka på en vin gjort med mera kvalitet i tanken så märket man vad mycket socker och artificiellt det faktiskt smakade.

Detta vin är gjort av Sangiovese, en dominerande druvan i Toscana, men kanske inte lika känd för att vara från regionen Emilia-Romagna där detta vin kommer ifrån. Den är dock väldigt vanlig där också.

Vinet då? Tja, rena smaker, mycket körsbär, som i alla italienska viner. Passar utmärkt till vilken pastarätt som helst. Till och med sådan med fisk och skaldjur. Syran är tydlig och det finns en mjuk örtighet i vinet som balanserar allt.

VIN 20 VECKA 20

Om man tittar noga på denna etikett så ser man att vinet är gjort i Sverige, men druvorna kommer från Tyskland. Det går undan i vinvärlden. Med frakter av druvor menar jag. Detta vin har fått bli till i Göteborg, men druvorna kom med expressfart i lastbil från Tyskland. Etiketten är för övrigt det bästa jag sett utifrån en innehållsförteckning för vin. Man har angett druvorna, sockerhalt, mängden svavel, vilket typ av jäst som används, tillverkningssätt.

Inte utan att man undrar varför inte fler vinmakare gör på detta sätt. det är ju konsumentupplysning?

Att detta inte är standard i Europa beror på att vinindustrin är mäktiga lobbyister och inget land och allra minst Eu vågar stöta sig alltför mycket genom att reglera hur vin ska marknadsföras och innehållsförtecknas. Det går ju trots allt, som Wine Mechanics från Göteborg faktiskt visar.

Vinet i sig då? Jo en helt normal Riesling med sina smaker av gråpäron, tropisk frukt och med med en liten nyans av honung. Frisk syra med tydliga drag av citron . Lättdrucket både med och utan mat. Lite dyrt för en vanlig Riesling, men det får man ta då man förstår hela processen från ax… jag menar stock till flaska.

VIN 19 VECKA 19

Som sagt, det är något speciellt med bubbel. Det är lätt att dricka, svårt att spara och vill man ha champagne så kan det bli lite dyrt i längden. Men bubbel är bubbel. Det finns faktiskt 1 615 stycken olika bubbel att välja på i systembolagets sortiment om du är intresserad av att köpa en vanlig flaska. 1 615 stycken… Det kan ta en bra tid att bara prova igenom alla dessa. Vi får se om man kan hinna innan livet tar slut. Låt oss se 1615 delat med 52 ger oss 31 år, en ny flaska varje vecka.
Shit, jag som fyller 60 får nog öka på takten…

Detta vin beställde jag dock från annan plats för att man fick med 6 stycken champagneglas och priset var ändå 30 spänn lägre per flaska än på bolaget. Jag vet att det kan verka lite snålt, men om man ska ha fest så får man ordna saker och ting smart, eller hur ?

En helt vanlig champagne med trevliga smaker av mild citron-, melon- och äppelfrukt och inslag av gröna örter och jäst. Skål.

VIN 18 VECKA 18

Pouilly Fuissé är en appellation i södra delen av Bourgogne. Vita viner härifrån är ofta mycket bra och prisvärda.

Appellationen har funnits sedan 1936, I Pouilly Fuissévinerna finns det en druvsort, chardonnay. Marken består av en granitgrund och jord med hög kalkhalt. I mitten av regionen ligger den 500 meter höga kalkstensbranten Roche de Soultre.

Olika viner från Pouilly-Fuissé skiljs åt genom att märka flaskans etikett med de olika vingårdarna/producenterna. Det finns inget ”premier cru”-system inom appellationen vilket gör att man får läsa på om vingården när man väljer vin. Kvaliteten från hela området verkar vara hög; Saknaden av premier cru-märkningen tyder alltså inte på sämre kvalitet utan, kanske tvärtom, man kan ju hitta bra viner om man läser på eller faktiskt tar sig en tur dit och provar sig runt.

Varje år produceras runt 6 miljoner flaskor. Ett typiskt Pouilly Fuissé-vin är torrt, uppfriskande, fylligt och vad munskänkar kallar elegant med tydliga inslag av ekfat. Generellt bör det drickas inom fem år, men om det lagras under goda förhållanden i vinkällare kan det hålla kvaliteten i över tjugo år, vilket är en relativt lång tid för chardonnayer.

Detta vin brukar vara som godast efter 2 till 5 års lagring efter buteljering men kan också avnjutas direkt. 12 till 15 grader är den optimala serveringstemperaturen och det finns flera olika maträtter som gärna ackompanjeras av detta friska vin. Fisk och skaldjur är självklara alternativ. Jag njöt detta tillsammans med varmrökt lax från Lillängshamnen.

VIN 17 VECKA 17

Corison Kronos 2010.

Det var för 10 år sedan jag klev in på Corison i St Helena, Napa Valley. Vi var på resa då jag firade 50 år med att just resa till vinregioner. Vi hade just varit i Calistoga och besökt Montelena, ni vet vingården som med sin chardonnay vann över fransoserna 1976, till just fransosernas fasa 😉

Klockan var halv fem och vi skulle försöka hinna med en provning till. Alldeles vid St Helena Highway låg alltså Corison. Ingen vingård jag hört talas om, men de hade öppet så vi chansade.

Jo det gick bra att få en provning. Provningar i USA är i princip alltid en kostsam historia, allt från 250 till 500 kr. Om man köper något får man dock ofta tillbaka den kostnaden. Vi fick prova tre viner, 2002 Cabernet Sauvignong, 2005 Kronos Cabernet Sauvigion och 2006 Cabernet Sauvignon.

Alla tre var fantastiska, hög syra, bra fruktighet, viner gjorda att hålla länge och inte alls in en traditionella amerikansk stil med massor av ek. 2005 Kronos var makalöst bra och det berodde tydligen på att just den delen av vingården var på gamla ursprungliga St George rotstockar.

Vi köpte en flaska av just det vinet och tog med hem till Sverige. Den ligger ännu i vinkylen och väntar på den 1/9 😉

Men denna vecka drack vi en sådan i alla fall. Jo, jag hade två. Underbar koncentration, massor av mörk frukt, mjuk ek, lite örter. Sammetsstrukturerande tanniner med en styrka och lätt pepprighet som skvallrar om att det är inget problem med 10 år till i flaskan.

P.S Senare det året, i december 2010 utsågs Cathy Corison till Napa Valleys vinmakare för året 2010 och sedan dess har priserna fyrdubblats. Så nu har man inte råd längre och det är extremt länge sedan det kom några till Sverige.

VIN 16 VECKA 16

Det är inte alla veckor man dricker viner som ger en en form av njutning. En del viner man öppnar är besvikelser, inte bara i att de inte alls är som förväntat, utan också att de inte lever upp till det rykte de har, den kritik de fått eller ens den marknadsföring som skett.

Denna vecka drack jag ett sådant. Altesino Brunello de Montalcino. En brunello är ofta ett väldigt trevligt vin, god smak, bra munkänsla, lämpligt till mat. Kvalitet helt enkelt, även de som inte kostar skjortan (vilket en del gör). Men detta vin, av årgång 2016, som fååt goda recensioner, höga poäng, trots att det inte kostar allt för häftigt mycket, levererar inte alls. Det är tunt, blaskigt, ojämnt. Detta trots att blaskiga viner egentligen inte alls förekommer från Montalcino, att 2016 sägs vara en superårgång. Detta vin är inte drickbart idag. Förhoppningsvis så blir nästa flaska lite bättre. Jo jag har ett par flaskor till av detta. Man kan bara hoppas att lagringen förbättrar vinet, men jag är tveksam. Vi får se om ett år eller två.

Jag hatar att köpa några flaskor och så är de inte bra. Lyckligtvis händer det ganska sällan.

Jag sparade inte ens bilden på flaskan, så illa tycket jag denna upplevelse var.

Ha en bra dag oavsett.

VIN 15 VECKA 15

Hermitage, åh denna kulle…
2007 så hade jag chansen att för första gången besöka Valrhona, en chokladtillverkare. Detta var en stor sak då jag då hade arbetat på min fritid med chokladprovningar i åtta år. Att få besöka Valrhonas fabrik och butik var något som jag såfg fram emot. Att också då rulla in i Tain l’Hermitage med en gammal husbil och se dessa fantastiska vingårdar på kullarna och inse att här gör man inte bara choklad utan också viner var inspirerande.
Jag dryftade mig till och med att fråga i chokladbutiken om vinerna var i samma klass som chokladen och svaret var. ”Oui monsieur, nos vins sont les meilleurs du monde”

Nu ska man väl inte tro lokala säljare om att de skulle ha världens bästa viner, men man kan ju prova. Så det var vad jag gjorde. Och vinerna är helt klart gôrbra. Bäst i världen vissa stunder, faktiskt.

Idag tog vi en La Masion Bleue från Jaboulet. Det är deras andra prestigevin.Gjort för att avsmakas lite tidigare än 10-15 år efter skörd.

Djup blåröd färg, doft av mineral, sten, lite stall och blåa bär med en svag underton av sötma.
Vinet är underbart torrt, massor av tanniner, men ändå med stor volym, blåa och röda bär, en mjuk syra som piggar upp och ett stänk av både charkuterier, vitpeppar och torra örter. Smakar alltså som ett vin från Tain l’Herimtage ska smaka ;). Skål.

VIN 14 VECKA 14

Vissa gånger så dricker man inte bara vin utan provar också choklad. Som denna vecka då jag ordnade en digital AW för kollegorna. Hade ordnat små flaskor som jag fyllde med tre olika viner samt ett litet paket med choklad. Allt levererades smittofritt i dessa pandemitider till en given plats där sedan var och en i mån av tid kunde hämta.
Provning gick bra och både viner och choklad slank nog ner för de flesta. Naturligtvis så fick de som ville alkoholfritt.
Mest intryck gjorde nog det röda vinet. En Rioja Reserva som troligen sedan inköptes för middagar av några. Det sista vinet, ett sött var kanske en överraskning, men en portugisisk Muscatel de Setubal brukar ha den effekten. Inte alls så sött och ofta med en bra balans mellan sötma och syra. Funkar utmärkt till vissa typer av choklad.

Jag har njutit av att bjuda på njutning i dessa former allt sedan 1999. Inte för att jag blivit rik, men jag har haft roligt och jag har lärt mig mycket om lukter, smaker och människor. Mest kanske hur jag ska ordna saker pedagogiskt och låta människors nyfikenhet ta sina egna vägar.
Tur att man är lite nördig, va 😉