Etikettarkiv: rött vin

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

Vin 9 vecka 9

Ibland upptäcker man att vinvärlden är stor och man går vilse i sina egna smaker och fastnar i spår som bara fortsätter åt ett håll. Vi hade inte druckit en Chianti på länge och nu när det ändå skulle lagas kycklingbullar med soltorkade tomater serverade till pasta dränkt i salviasmör så varför dricker vi inte en sådan?
Det var frågan och sen kom frågan, har vi någon hemma eller måste vi försöka besöka Systembolaget innan stängning och få tag på någon?

Italienska viner var en av de sorter som var ett lätt insteg till vinvärlden en gång för länge sedan och då speciellt Chianti. Vi startade dricka dessa viner för länge sedan och då tyckte vi att det var kul att upptäcka andra än bara Ruffinos enklaste variant. Via stickspår till Barbera d’Asti via vingården Liedholm (jo fotbollsspelaren Nils Liedholm grundade gården) till Venetien, Sicilien, Piedmonte och tillbaka till Toskana så var det nog så att vi gillade Sangiovese ett bra tag. Det skulle också vara den svarta tuppen på flaskorna, för vi trodde det var ett certifikat för kvalitet. Man lär så länge man lever.

Men att göra utflykter i vinvärlden leder som sagt in på olika stickspår och ibland blir de riktiga omvägar.

Jo, det visade sig att vi hade ett par Chianti och en av dem var faktiskt inköpta i närtid. Så det fick blir Tenuta Tignanello ’Marchese Antinori’ Chianti Classico Riserva 2017. Ungt och syrligt med de där körsbärstonerna som är så välbekanta när man dricker italienska viner. Kanske rent av för ungt. Detta kunde nog legat 3-5 år till för att få en större mognadston, men ack så gott ändå. För att utveckla sina sinnen kanske man ska dricka mera unga viner (säger jag som verkligen älskar viner med lite ålder) för att kunna se hur syra och tanniner spelar roll med mat och hur viner kan utvecklas. Det gäller alltså att köpa minst två flaskor av varje vin och sedan dricka dem med några års mellanrum. Den stora fråga blir då hur man ska komma ihåg hur de var första gången? Ett enkelt tips, skriv upp det i någon form av lista, bok eller databas. Det tar inte lång stund och ger en mycket bättre chans att komma ihåg längre fram. Vi kan inte alla lagra allt i huvudet, hela tiden. Jag klarar inte av det längre, även om jag har haft den förmågan långt upp i åldern. Nu är det dock dags att vara mera metodisk (jo, jag har hållit en excellista levande i över 15 år med alla viner jag köpt, sparat, druckit)

Ha en trevlig vecka.

Vin 7 vecka 7

Att dricka vin är en svår konst. Man måste ibland fundera på maten och vinet som en helhet och ibland som två kontrahenter. Oavsett så är vin en måltidsdryck ( i vanliga fall). Om du surfar in på Munskänkarans sida på Facebook kommer du upptäcka att väldigt många provar vin i alla typer av kombinationer. Så egentligen finns det inget fel alls.

Själv försöker jag para ihop vinet med maten utifrån en form av grundsmak, ibland lyckas man, ibland inte.

Nu senast tog jag en amerikansk cabernet sauvignon till en hederlig bakad potatis med bacon och chiliröra. det funkade delvis, men bäst var det efter maten. Nåja, en kan försöka på nytt nästa gång.

Massor av blommiga toner i doften blandad med mörka bär. Smaken är av mörka bär med lite ros en violett, mjuka men peppriga tanniner. Alkoholen värmer lite grann i eftersmaken. Medium till fyllig. mycket trevligt att dricka efter maten.

För övrigt så kan ju vin locka fram poeten i en, så låt oss vinet bestämma en text eller två, nu!

Den doftande förruttnelsen

bouqueten av mögligt trä

tränger sig fram

I ljuset reflekteras

en karmosinfärgad krans

intill glasets rand

och syret förgör

smaken som var dold

Allt dör.


Haiku till vinet
skål för detta liv
röda droppar i timglas
fångad doft av höst

Vin 6 Vecka 6

Chateau Cheval Blanc 1988.
Ett välkänt slott i Bordeaux. Idag dricker vi årgång 1988. 33 år gammalt, inte från någon anmärkningsvärd årgång men fortfarande helt drickbart, nästan ungt i smaken. Färgen är lite lätt rödtonat med inslag av just tegel som avslöjar åldern. Medelfylligt till utseendet. Doftar ek, torkade kryddor, svarta vinbär och muskot, kanel samt lite tobak.

Smaken är förvånansvärt fruktig. Vinbär, plommon, björnbär och bigaråer. Känslan är silkeslen och efterskaen för med sig massor av kryddor , lite ek och tanniner som lyfter fram peppar och muskot. Lång eftersmak av detsamma.

Tänk att ett vin kan vara 33 år, lika gammal som yngsta bonussonen och ändå vara helt och fullt njutbart. Man kan undra vad man gått miste om genom att dricka viner för tidigt eller inte ens brytt sig om att köpa vin tidigare i livet. Min riktiga vinresa började först 2005. Jag ska berätta mer om den längre fram i år.

Chateau Cheval Blanc är ganska känt i vinvärlden och inom en av de filmer som påverkat just denna värld mest. Filmen är Sideways och i den utropar huvudkaraktären “If anyone orders Merlot, I’m leaving. I am not drinking any f***ing Merlot!” och hyllar druvan Pinot Noir istället. Det fick troligen en så stor påverkan på amerikansk vinindustri. Försäljningen av Merlot sjönk och Pinot Noir ökade.

Men vad har det med Cheval Blanc att göra? Jo, huvudkaraktärens mest värdefulla flaska var en Cheval Blanc 1961. Mitt födelseår och skälet till dessa små skrifter 35 viner till 60. 35 veckor till 60 🙂 1961 är en legendarisk årgång i Bordeuax och Chateau Cheval Blanc var ett av slotten som verkligen fick till det just det året. Ironiskt nog slutar filmen med att huvudkaraktären dricker sitt dyrbara vin i en sabbmatsrestaurang ur en papperskopp. Ännu mer ironiskt är nog att Chateau Cheval Blanc producerar sitt vin med Carbernet Franc OCH Merlot. Chateau Cheval Blanc är alltså en blandning av Merlot och Cabernet Franc, en annan druvsort som Miles rackar ner på i filmen. Inte en droppe Pinot Noir i sikt. Men det är som sagt bara en film.

Vi anammar lite av konceptet i filmen och dricker vinet till en svensk paradrätt, grillkorv och pommes frites 😉 Skål!

Vin 3 vecka 3

Chateau de Haux Reserve de Proprietaire 2010. Husets röda 😉 Doftar mörk frukt, ljus ek med inslag av funky ladugård. Smak av mörk frukt, muskot, medelhög syra, vitpeppar, sandiga tanniner och lång fruktig eftersmak. Bra årgång, bra vin.

Vinet innehåller cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och eventuellt lite petit verdot. Första gången jag frågade fick jag inget svar från de som sköter slottet, tja de sa att det var hemligt. Underligt tycket jag då alla andra avslöjar vad de har i blandningen.

Detta är mitt slott. Jag äger hela 10 aktier i det. Det räcker dock endast till några takpannor skulle jag tro. Detta var en lite plojgrej som jag och två vänner gjorde för över 15 år sedan. Vi hade sparat i aktier tillsammans, men det var för mycket jobb att tro och hålla koll på något. Så vi lade de pengar vi hade i potten på aktier i ett vinslott. Ägandet innebär ingen vinstutdelning, men väl tillgång till ca 8 olika viner till reducerade priser.

Slottet ligger i Bordeaux, närmare bestämt i appellationen Premières Côtes de Bordeaux.
Haux uttalas [håx/håcks] Det är dialektalt uttal och inte helt och hållet enligt fransk regler.

Vi har besökt slottet en gång. September 2010. En resa som än idag är ett mycket livligt minne med allehanda äventyr. På onsdagar så har de alltid en visning av egendomen samt bjuder på en storartad matupplevelse i trädgården. Väl värt ett besök. Det går också att hyra lägenheter för övernattning. Vi var dock där med husbil och fick stå alldeles vid vintankarna. Vi fick till och hjälp med elen. På morgonen vaknade vi av att skörden av de gröna druvorna började. Ett skådespel att se den maskinella skördaren och sorteringen. De vita vinerna är ofta väldigt bra, passar till allt från fisk till kyckling eller bara som socialt kitt en varm sommardag. Slottet har också något så unikt som ett Clairet. Ett vin som är mer än rosé, men mindre än ett rött. Det är ljuvligt till många rätter, men vill man ha en höjdarupplevelse ska man servera det kylt till grillad halloumi mellan rostad bröd och med tomater och rödlök till. Superbt!

Vin 1 vecka 1

Jag letar upp Chateau d’Ampuis 2013. Det kommer att passa utmärkt till den köttbit som ska serveras till det numera nedlagda stekhusets berömda pepparsås (utan peppar). Du som bor i Karlstad kan gissa stekhusets namn, men troligen inte receptet.

Vinet är mörkt rött med en lite blå ton. Doft av granatäpple lingon, skogshallon,vitpeppar, inslag av ek och mörk choklad. I munnen infinner sig finns massor av granatäpple, tranbär, vitpeppar med inslag av muskotnöt, kryddor och ek. Vinet har en hög syra, känns medelfylligt och har små koncentrerade tanniner men ändå en silkeslen touch. Så här bra kan en och ska en Cote Rotie vara. Ett alldeles alldeles utmärkt vin av min och sambons blåa favoritdruva.

Jag hittade denna flaska i Danmark för fyra år sedan. Den stod alldeles ensam på en hylla i en vinbutik med priset satt till 475 kr. Det kan låta som mycket men det var bara att slå till, normalt kostar vinet dubbelt upp. 😉

Vinet är gjort av 93% Syrah och 7% Viognier (en grön druva).

Vinrankornas genomsnittliga ålder är 50 år men vingården har funnits sedan 1500-talet.

Vinframställning har skett genom manuell plockning, rensning och sedan jäst i slutna rostfria tankar. Temperaturkontrollerad alkoholjäsning (kallt) och sedan 4 veckors maceration, vilket betyder att man haft skalen kvar för att skapa färgen. Sedan har det lagrats 38 månader på nya ekfat.

På tal om hitta flaskor ensamma på hyllor i Danmark. 2008-10 samlade jag på Chateauneuf du Pape (CdP) årgång 2007. Den årgången hade varit hyllad i vintidningar och fått höga betyg av många kritiker. Jag försökte få tag på så många olika vinmakare och flaskor som möjligt. Vi var i Danmark 2010, i Köge, en alldeles förträfflig lite by söder om Köpenhamn, Medeltidsmuseum, campingplats nära centrum, stort torg, trevliga restauranger och ett par mycket trevliga vinbutiker. I en av dem såg jag en flaska CdP högst uppe på en hylla. Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina” 2007. Den stod där och jag såg inte prislappen så jag frågade. Den kostar 600 dkr svarade killen bakom disken. Jag visste då att den var värd minst det dubbla. Jag tar den, sa jag. Då ville han sälja lite mer och eftersom jag kände mig lite ful som visste att han sålde vinet till helt fel pris så gick jag med på att köpa en flaska Chateau Pape Clement Blanc 2009. Den flaskan kostade 1200 kr , men är den godaste vita Bordeaux jag druckit. Vi drack den våren 2019. Snacka om ett komplext och sagolikt vin.

Hur gick det med mitt samlande av 2007 CdP då? Jo, jag fick ihop 34 olika vingårdar, två flaskor av varje samt Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”. Hälften sålde jag på Systembolagets dryckesauktioner med en ordentlig vinst, resten har jag i princip druckit upp under åren. Det finns tre kvar, men nej, inte Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”, den fick jag 3 300 kr för.