Kategoriarkiv: Rött vin

VIN 22 VECKA 22

Denna veckas vin är La Poussee d’Or Corton Clos de Roi 2014.
En del vinkännare säger att Bourgogneviner är kungen av vin. Druvan Pinot Noir då kungen av druvor. En del till och med hävdar att om man inte tycker om pinot noir-viner så är man ingen vinälskare.

Jag skulle säga att det är lite snobbigt. Men man ska vara medveten om att Pinot Noir från Bourgogne kan vara helt underbar (men också dyr skit)

Kullen Corton i sig är en stor kalkstenskulle, som skiljer sig något från de andra sluttningarna i trakterna kring staden Beaune. Som vanligt med franska viner så har fransmännen gjort det besvärligt för oss. Man klassificeras efter lägen, Grand Cru, Premier Cru o.s.v. När det gäller Corton så täcker vinrankor nästan varje sluttning, med en Grand Cru-klassificerad sektion som sveper majestätiskt från rakt öster till rätt väster högt upp på kullen.

Le Clos du Roi är en högt ansedd del för Corton Grand Cru-beteckningen. Clos betyder inhägnad och denna muromgärdade plats, som enkelt översatt betyder ”kungens muromgärdade vingård” – ligger högt på de östra sluttningarna. Hela vingården, som täcker drygt 10,7 hektar har flera ägare. Många vinmakare har en del av den och kan därför skriva Corton Clos de Roi på sin etikett. Frågan är ju då om de alla tar lika bra hand om sina vinrankor och hanterar allt i vingården på ett sätt som borgar för kvalitet. Det är inte säkert, så man ska noga kolla hur andra vindrickare tyckt till om de lika vinerna.

Det klassiska röda vinet från Corton är rikt relativt fylligt för att vara av Pinot Noir och har en mild syra vilket betyder att det är ganska stramt som nytt, men utvecklas bra med åldern. Smakprofilen är normalt typ violer, skogsbär, läder och jordiga toner.

Det här vinet är ingen besvikelse. Mörkröd. Mindre transparent än normalt för en Bourgogne. Doft av lite ladugård, jord, mörka jordgubbar och hallon. Lite toner av svavel och muskot. I gommen medium till fylligt, mycket röd frukt med rött te och torkade kryddor. Peppriga tanniner med en hård struktur som skvallrar om lagringsbarhet. Eftersmaken hänger kvar fyller gommen med toner av ek, kryddor med en lätt touch av sötma.

VIN 21 VECKA 21

Maj har inte varit så varm som man hoppas och när man då vill ha lite varm mat med italienskt stuk så får det bli rött vin. Detta är tydligen en ny vinmakarstjärna i vardande. En kvinna. Jo, de är ofta bra. De kvinnliga vinmakarna alltså. De allra flesta viner jag provat och tyckte mycket om har förvånansvärt varit av kvinnliga vingårdsägare och vinmakare. Det är som deras approach till vin och dess nyanser passar min palett bättre än de viner som i stor majoritet görs av män.

Jag har aldrig gillat överextraherade och ekade viner, allt för syltigt blir äckligt efter ett tag. Jag minns när man tycket Yellow Tail Shiraz var fantastiskt, men så for man fick smaka på en vin gjort med mera kvalitet i tanken så märket man vad mycket socker och artificiellt det faktiskt smakade.

Detta vin är gjort av Sangiovese, en dominerande druvan i Toscana, men kanske inte lika känd för att vara från regionen Emilia-Romagna där detta vin kommer ifrån. Den är dock väldigt vanlig där också.

Vinet då? Tja, rena smaker, mycket körsbär, som i alla italienska viner. Passar utmärkt till vilken pastarätt som helst. Till och med sådan med fisk och skaldjur. Syran är tydlig och det finns en mjuk örtighet i vinet som balanserar allt.

VIN 17 VECKA 17

Corison Kronos 2010.

Det var för 10 år sedan jag klev in på Corison i St Helena, Napa Valley. Vi var på resa då jag firade 50 år med att just resa till vinregioner. Vi hade just varit i Calistoga och besökt Montelena, ni vet vingården som med sin chardonnay vann över fransoserna 1976, till just fransosernas fasa 😉

Klockan var halv fem och vi skulle försöka hinna med en provning till. Alldeles vid St Helena Highway låg alltså Corison. Ingen vingård jag hört talas om, men de hade öppet så vi chansade.

Jo det gick bra att få en provning. Provningar i USA är i princip alltid en kostsam historia, allt från 250 till 500 kr. Om man köper något får man dock ofta tillbaka den kostnaden. Vi fick prova tre viner, 2002 Cabernet Sauvignong, 2005 Kronos Cabernet Sauvigion och 2006 Cabernet Sauvignon.

Alla tre var fantastiska, hög syra, bra fruktighet, viner gjorda att hålla länge och inte alls in en traditionella amerikansk stil med massor av ek. 2005 Kronos var makalöst bra och det berodde tydligen på att just den delen av vingården var på gamla ursprungliga St George rotstockar.

Vi köpte en flaska av just det vinet och tog med hem till Sverige. Den ligger ännu i vinkylen och väntar på den 1/9 😉

Men denna vecka drack vi en sådan i alla fall. Jo, jag hade två. Underbar koncentration, massor av mörk frukt, mjuk ek, lite örter. Sammetsstrukturerande tanniner med en styrka och lätt pepprighet som skvallrar om att det är inget problem med 10 år till i flaskan.

P.S Senare det året, i december 2010 utsågs Cathy Corison till Napa Valleys vinmakare för året 2010 och sedan dess har priserna fyrdubblats. Så nu har man inte råd längre och det är extremt länge sedan det kom några till Sverige.

VIN 16 VECKA 16

Det är inte alla veckor man dricker viner som ger en en form av njutning. En del viner man öppnar är besvikelser, inte bara i att de inte alls är som förväntat, utan också att de inte lever upp till det rykte de har, den kritik de fått eller ens den marknadsföring som skett.

Denna vecka drack jag ett sådant. Altesino Brunello de Montalcino. En brunello är ofta ett väldigt trevligt vin, god smak, bra munkänsla, lämpligt till mat. Kvalitet helt enkelt, även de som inte kostar skjortan (vilket en del gör). Men detta vin, av årgång 2016, som fååt goda recensioner, höga poäng, trots att det inte kostar allt för häftigt mycket, levererar inte alls. Det är tunt, blaskigt, ojämnt. Detta trots att blaskiga viner egentligen inte alls förekommer från Montalcino, att 2016 sägs vara en superårgång. Detta vin är inte drickbart idag. Förhoppningsvis så blir nästa flaska lite bättre. Jo jag har ett par flaskor till av detta. Man kan bara hoppas att lagringen förbättrar vinet, men jag är tveksam. Vi får se om ett år eller två.

Jag hatar att köpa några flaskor och så är de inte bra. Lyckligtvis händer det ganska sällan.

Jag sparade inte ens bilden på flaskan, så illa tycket jag denna upplevelse var.

Ha en bra dag oavsett.

VIN 15 VECKA 15

Hermitage, åh denna kulle…
2007 så hade jag chansen att för första gången besöka Valrhona, en chokladtillverkare. Detta var en stor sak då jag då hade arbetat på min fritid med chokladprovningar i åtta år. Att få besöka Valrhonas fabrik och butik var något som jag såfg fram emot. Att också då rulla in i Tain l’Hermitage med en gammal husbil och se dessa fantastiska vingårdar på kullarna och inse att här gör man inte bara choklad utan också viner var inspirerande.
Jag dryftade mig till och med att fråga i chokladbutiken om vinerna var i samma klass som chokladen och svaret var. ”Oui monsieur, nos vins sont les meilleurs du monde”

Nu ska man väl inte tro lokala säljare om att de skulle ha världens bästa viner, men man kan ju prova. Så det var vad jag gjorde. Och vinerna är helt klart gôrbra. Bäst i världen vissa stunder, faktiskt.

Idag tog vi en La Masion Bleue från Jaboulet. Det är deras andra prestigevin.Gjort för att avsmakas lite tidigare än 10-15 år efter skörd.

Djup blåröd färg, doft av mineral, sten, lite stall och blåa bär med en svag underton av sötma.
Vinet är underbart torrt, massor av tanniner, men ändå med stor volym, blåa och röda bär, en mjuk syra som piggar upp och ett stänk av både charkuterier, vitpeppar och torra örter. Smakar alltså som ett vin från Tain l’Herimtage ska smaka ;). Skål.

VIN 14 VECKA 14

Vissa gånger så dricker man inte bara vin utan provar också choklad. Som denna vecka då jag ordnade en digital AW för kollegorna. Hade ordnat små flaskor som jag fyllde med tre olika viner samt ett litet paket med choklad. Allt levererades smittofritt i dessa pandemitider till en given plats där sedan var och en i mån av tid kunde hämta.
Provning gick bra och både viner och choklad slank nog ner för de flesta. Naturligtvis så fick de som ville alkoholfritt.
Mest intryck gjorde nog det röda vinet. En Rioja Reserva som troligen sedan inköptes för middagar av några. Det sista vinet, ett sött var kanske en överraskning, men en portugisisk Muscatel de Setubal brukar ha den effekten. Inte alls så sött och ofta med en bra balans mellan sötma och syra. Funkar utmärkt till vissa typer av choklad.

Jag har njutit av att bjuda på njutning i dessa former allt sedan 1999. Inte för att jag blivit rik, men jag har haft roligt och jag har lärt mig mycket om lukter, smaker och människor. Mest kanske hur jag ska ordna saker pedagogiskt och låta människors nyfikenhet ta sina egna vägar.
Tur att man är lite nördig, va 😉

VIN 12 VECKA 12

Amerikansk Cabernet sauvignon är känd, beundrad och dyr. För det mesta. Att dessa viner är omtyckta i Sverige bror nog på vår fascination med USA och att vi gillar lite sötma och ek i våra viner. I alla fall om man ska se på bag-in-box sortimentet på Systembolaget.
2011 var jag på besök på vingården från vilken veckans vin kommer.

Chateau Montelena.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vingården är egentligen inte känd för sina Cabernet Sauvignon, utan mer för sina Chardonnayer. De vann nämligen den stora vinprovningen i Paris 1976 och spöade till fransmännens förskräckelse alla vita bourgogner. När vi besökte Montelena fick vi prova en 1986:a Väldigt annorlunda och intressant. Att vi fick provade det beror helt och hållet på att vi var så frågvisa och ställde tydligen rätt frågor till personalen i provningsrummet. Vanligtvis kostar provningar i USA pengar, ibland massor av pengar, men vad jag minns så fick vi prova 86:an gratis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer sådan historier kommer säkert innan vecka 36 😉

Vinet som drack nu då? Tja, en vanlig Cabernet av Amerikansk stil, mycket frukt, tydlig ek, liten syra, förvånansvärt mjuka tanniner och milda kryddor. Ingen tillstymmelse av tertiära toner trots 9 år gammalt

.

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

Vin 9 vecka 9

Ibland upptäcker man att vinvärlden är stor och man går vilse i sina egna smaker och fastnar i spår som bara fortsätter åt ett håll. Vi hade inte druckit en Chianti på länge och nu när det ändå skulle lagas kycklingbullar med soltorkade tomater serverade till pasta dränkt i salviasmör så varför dricker vi inte en sådan?
Det var frågan och sen kom frågan, har vi någon hemma eller måste vi försöka besöka Systembolaget innan stängning och få tag på någon?

Italienska viner var en av de sorter som var ett lätt insteg till vinvärlden en gång för länge sedan och då speciellt Chianti. Vi startade dricka dessa viner för länge sedan och då tyckte vi att det var kul att upptäcka andra än bara Ruffinos enklaste variant. Via stickspår till Barbera d’Asti via vingården Liedholm (jo fotbollsspelaren Nils Liedholm grundade gården) till Venetien, Sicilien, Piedmonte och tillbaka till Toskana så var det nog så att vi gillade Sangiovese ett bra tag. Det skulle också vara den svarta tuppen på flaskorna, för vi trodde det var ett certifikat för kvalitet. Man lär så länge man lever.

Men att göra utflykter i vinvärlden leder som sagt in på olika stickspår och ibland blir de riktiga omvägar.

Jo, det visade sig att vi hade ett par Chianti och en av dem var faktiskt inköpta i närtid. Så det fick blir Tenuta Tignanello ’Marchese Antinori’ Chianti Classico Riserva 2017. Ungt och syrligt med de där körsbärstonerna som är så välbekanta när man dricker italienska viner. Kanske rent av för ungt. Detta kunde nog legat 3-5 år till för att få en större mognadston, men ack så gott ändå. För att utveckla sina sinnen kanske man ska dricka mera unga viner (säger jag som verkligen älskar viner med lite ålder) för att kunna se hur syra och tanniner spelar roll med mat och hur viner kan utvecklas. Det gäller alltså att köpa minst två flaskor av varje vin och sedan dricka dem med några års mellanrum. Den stora fråga blir då hur man ska komma ihåg hur de var första gången? Ett enkelt tips, skriv upp det i någon form av lista, bok eller databas. Det tar inte lång stund och ger en mycket bättre chans att komma ihåg längre fram. Vi kan inte alla lagra allt i huvudet, hela tiden. Jag klarar inte av det längre, även om jag har haft den förmågan långt upp i åldern. Nu är det dock dags att vara mera metodisk (jo, jag har hållit en excellista levande i över 15 år med alla viner jag köpt, sparat, druckit)

Ha en trevlig vecka.

Vin 7 vecka 7

Att dricka vin är en svår konst. Man måste ibland fundera på maten och vinet som en helhet och ibland som två kontrahenter. Oavsett så är vin en måltidsdryck ( i vanliga fall). Om du surfar in på Munskänkarans sida på Facebook kommer du upptäcka att väldigt många provar vin i alla typer av kombinationer. Så egentligen finns det inget fel alls.

Själv försöker jag para ihop vinet med maten utifrån en form av grundsmak, ibland lyckas man, ibland inte.

Nu senast tog jag en amerikansk cabernet sauvignon till en hederlig bakad potatis med bacon och chiliröra. det funkade delvis, men bäst var det efter maten. Nåja, en kan försöka på nytt nästa gång.

Massor av blommiga toner i doften blandad med mörka bär. Smaken är av mörka bär med lite ros en violett, mjuka men peppriga tanniner. Alkoholen värmer lite grann i eftersmaken. Medium till fyllig. mycket trevligt att dricka efter maten.

För övrigt så kan ju vin locka fram poeten i en, så låt oss vinet bestämma en text eller två, nu!

Den doftande förruttnelsen

bouqueten av mögligt trä

tränger sig fram

I ljuset reflekteras

en karmosinfärgad krans

intill glasets rand

och syret förgör

smaken som var dold

Allt dör.


Haiku till vinet
skål för detta liv
röda droppar i timglas
fångad doft av höst