Kategoriarkiv: 35till60

VIN 11 VECKA 11

När medmänniskor frågar mig vilken typ av vin jag tycker bäst om är det alltid samma druva som figurerar. Visst finns det fantastiska viner runt om i världen, men på det stora hela så är Syrah/Shiraz-druvan min absoluta favorit. Oavsett växtplats, bara vinmakaren har handhaft druvan så dess inneboende karaktär finns där. Man har verkligen tur att man tycker om en druva som växer på många platser på jorden. Det ger nästan ett oöverskådligt utbud att välja från. Just därför ska man också prova olika sådan viner från olika länder och regioner. Har man inte råd med de allra värsta så kan man samla ihop till de som ligger snäppet under. Detta är ett sådant vin. Över åren har det varit ömsom vin och ömsom vatten enligt mina smaklökar, men det här är njutningsfullt ungt och har de karakteristiska jag njuter så av. Det fortfarande lite ungt. Men vem bryr rig, man ska ju prova viner av olika åldrar sägs det 😉

Det speciella med Syrah/Shiraz är dess animaliska doft, vitpepparn som verkar finnas där oavsett i världen den växt och så den silkeslena texturen när de väl mognat. Tja, det är också ofta lite mera blått i färgen. Från svalare lägen så är det mera röd frukt och från varmare mera blå frukt.

St Henri 2016. Australisk Shiraz i den högre prisklassen, men ändå överkomligt för de flesta av oss om vi sparar lite eller slår oss ihop och köper till en middag.

Färgen är djupt svartrödblå. Nästan lila i kanterna. Doften är som att dyka ner i mammas drottningssylt kryddad med lite vitpeppar. Det enda jag saknar är charkuterierna, men istället doftar det lite av körvel. Smaken är blåbär, björnbär, mörka plommon uppblandat i kakaopulver med svart thé och vitpeppar som kryddor. Tanninerna är mycket tydliga, nästan som sandpapper och ett mullbänksprov (det är när man för upp vinet under överläppen) av detta vin kan vara svårt att skilja från en Cabernet sauvignon när det gäller strävhet. Eftersmkaen är fyllig av björnbär och kakao. Trots sin ungdom så går det förvånansvärt lätt att dricka utan mat, men vill man ha en bra upplevelse ska detta paras med mat. Varför inte en krämig potatisgratäng och massor med rostbiff.

VIN 10 VECKA 10

Jag vet att champagne är något som kan uppfattas ganska exklusivt och ofta dyrt. Men har man mellan 2 och 300 kronor att spendera finns det 50 stycken olika att få tag på via Systembolaget, varav ett tiotal antagligen finns på de allra flesta butiker. Det finns säkert lika många till via vinbutiker utomlands som levererar till Sverige och betalar alkoholskatt på rätt sätt.

Champagne är inte så långt bort, egentligen. Bara 15 mil nordöst om Paris. Vi gjorde en höstresa dit en gång. Flyg till Paris och sedan Franska TGV (Train à Grande Vitesse ) till Rennes, som är den största staden i Champagne. 55 minuter tågresa i 300 km/h…vips var man mitt i bubbelmecka!

Denna typ av vin med en metod som innebär att vinet har fått sina bubblor via en andra jäsning på flaska. För att vinet ska bli mousserande tillsätts socker och jäst, så kallad liquer de tirage. Normalt jäser vinet i den flaska det sedan säljs i. Flaskan lagras i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring avlägsnas jästfällningen , så kallad degorgering. Flaskan toppas upp med lite nytt vin samt eventuellt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts igen.

Champagne som inte är årgångsbetecknad, så som vinet i denna text, måste ligga minst 12 månader på sin jästfällning innan degorgering och sedan minst tre månader på flaska innan det får säljas.

Louis Massing grundades i byn Avize i Côte de Blancs 1936. Företaget är familjeägt och förfogar över 11 hektar egna vingårdar. Den totala produktionen uppgår till cirka en halv miljon flaskor varav ungefär hälften exporteras.

Detta är deras instegsbubbel. De gör typ 13 olika champagner beroende på druvblandning och vilket läge själva vingården har där druvorna växt.

Detta är en enkel champagne som absolut ska avnjutas kyld. Den passar till vad som helst och vilket tillfälle som helst. Det finns så klart många champagner som är bättre, mera nyanserade och spännande, men ibland vill man ju bara ha något pärlande, kylt och friskt.

Vinet är mjukt blekgult till färgen och har en riklig mousse när man häller upp det. Doften är känns ren och frisk med toner av gula äpplen, jäst, lite nötter och apelsin. Smaken är mjuk och krämig, mycket frisk av gröna och gula äpplen, lite torra kex, apelsin och citron med en litet nötigt inslag en liten sötma som påminner om honung. Lite kort eftersmak, men ett helt okej vin för det priset.

Vin 9 vecka 9

Ibland upptäcker man att vinvärlden är stor och man går vilse i sina egna smaker och fastnar i spår som bara fortsätter åt ett håll. Vi hade inte druckit en Chianti på länge och nu när det ändå skulle lagas kycklingbullar med soltorkade tomater serverade till pasta dränkt i salviasmör så varför dricker vi inte en sådan?
Det var frågan och sen kom frågan, har vi någon hemma eller måste vi försöka besöka Systembolaget innan stängning och få tag på någon?

Italienska viner var en av de sorter som var ett lätt insteg till vinvärlden en gång för länge sedan och då speciellt Chianti. Vi startade dricka dessa viner för länge sedan och då tyckte vi att det var kul att upptäcka andra än bara Ruffinos enklaste variant. Via stickspår till Barbera d’Asti via vingården Liedholm (jo fotbollsspelaren Nils Liedholm grundade gården) till Venetien, Sicilien, Piedmonte och tillbaka till Toskana så var det nog så att vi gillade Sangiovese ett bra tag. Det skulle också vara den svarta tuppen på flaskorna, för vi trodde det var ett certifikat för kvalitet. Man lär så länge man lever.

Men att göra utflykter i vinvärlden leder som sagt in på olika stickspår och ibland blir de riktiga omvägar.

Jo, det visade sig att vi hade ett par Chianti och en av dem var faktiskt inköpta i närtid. Så det fick blir Tenuta Tignanello ’Marchese Antinori’ Chianti Classico Riserva 2017. Ungt och syrligt med de där körsbärstonerna som är så välbekanta när man dricker italienska viner. Kanske rent av för ungt. Detta kunde nog legat 3-5 år till för att få en större mognadston, men ack så gott ändå. För att utveckla sina sinnen kanske man ska dricka mera unga viner (säger jag som verkligen älskar viner med lite ålder) för att kunna se hur syra och tanniner spelar roll med mat och hur viner kan utvecklas. Det gäller alltså att köpa minst två flaskor av varje vin och sedan dricka dem med några års mellanrum. Den stora fråga blir då hur man ska komma ihåg hur de var första gången? Ett enkelt tips, skriv upp det i någon form av lista, bok eller databas. Det tar inte lång stund och ger en mycket bättre chans att komma ihåg längre fram. Vi kan inte alla lagra allt i huvudet, hela tiden. Jag klarar inte av det längre, även om jag har haft den förmågan långt upp i åldern. Nu är det dock dags att vara mera metodisk (jo, jag har hållit en excellista levande i över 15 år med alla viner jag köpt, sparat, druckit)

Ha en trevlig vecka.

Vin 8 vecka 8

Många är vindrickare som förr eller senare upptäcker att bubbel är gott och champagne ännu godare. Min vin resa startade som små smakminnen långt tillbaka, men seriös vinnörd blev jag först kring i detta århundrade. För 40 år sedan var det röda viner som väckte smaklökarna, sen kom det vita viner från en vän som hade en flair för Riesling. Bubbel blev det första när man började frekventera disco och barscenen . Då dracks det lite prosecco, cava, men aldrig champagne. Alldeles för dyrt för inkomsten kan man nog säga. Det är först de senaste 20 årens som det där dyrare bubblet kom in på scenen.

Jag tror det var en nyårsafton dock då inte millennieskiftet utan ett eller två år senare som jag faktiskt köpte en riktig champagne själv. Inte den dyraste, inte den billigaste, men ändå överkomlig. Det var det här vinet.

Palmer&Co Brut Reseve. En helt ordinär flaska från ett stort hus. Men det var något speciellt med den. Klassisk champagnejäst i doften, men också typiska druv- och mineraltoner, mycket citrus av alla de slag. Smaken saftighet och krämig, ganska mild, men ändå god syra, lime, citron, grapefrukt i en trevlig blandning. I mina tycken en välbalanserad champagne och väl värd pengarna.

Den liksom passade i den stunden och gör det fortfarande i vissa stunder, som t ex. denna vecka 8. Fredgasmys eller lördagsfest spelar ingen roll, det är bara att rulla på i rocken roll fart. Visst finns det bättre bubbel, men den här är djävligt trevlig alla dagar. Så därför är den det bubbel jag inhandlar för att alltid ha tillhands. Så också i framtiden.

Vin 7 vecka 7

Att dricka vin är en svår konst. Man måste ibland fundera på maten och vinet som en helhet och ibland som två kontrahenter. Oavsett så är vin en måltidsdryck ( i vanliga fall). Om du surfar in på Munskänkarans sida på Facebook kommer du upptäcka att väldigt många provar vin i alla typer av kombinationer. Så egentligen finns det inget fel alls.

Själv försöker jag para ihop vinet med maten utifrån en form av grundsmak, ibland lyckas man, ibland inte.

Nu senast tog jag en amerikansk cabernet sauvignon till en hederlig bakad potatis med bacon och chiliröra. det funkade delvis, men bäst var det efter maten. Nåja, en kan försöka på nytt nästa gång.

Massor av blommiga toner i doften blandad med mörka bär. Smaken är av mörka bär med lite ros en violett, mjuka men peppriga tanniner. Alkoholen värmer lite grann i eftersmaken. Medium till fyllig. mycket trevligt att dricka efter maten.

För övrigt så kan ju vin locka fram poeten i en, så låt oss vinet bestämma en text eller två, nu!

Den doftande förruttnelsen

bouqueten av mögligt trä

tränger sig fram

I ljuset reflekteras

en karmosinfärgad krans

intill glasets rand

och syret förgör

smaken som var dold

Allt dör.


Haiku till vinet
skål för detta liv
röda droppar i timglas
fångad doft av höst

Vin 6 Vecka 6

Chateau Cheval Blanc 1988.
Ett välkänt slott i Bordeaux. Idag dricker vi årgång 1988. 33 år gammalt, inte från någon anmärkningsvärd årgång men fortfarande helt drickbart, nästan ungt i smaken. Färgen är lite lätt rödtonat med inslag av just tegel som avslöjar åldern. Medelfylligt till utseendet. Doftar ek, torkade kryddor, svarta vinbär och muskot, kanel samt lite tobak.

Smaken är förvånansvärt fruktig. Vinbär, plommon, björnbär och bigaråer. Känslan är silkeslen och efterskaen för med sig massor av kryddor , lite ek och tanniner som lyfter fram peppar och muskot. Lång eftersmak av detsamma.

Tänk att ett vin kan vara 33 år, lika gammal som yngsta bonussonen och ändå vara helt och fullt njutbart. Man kan undra vad man gått miste om genom att dricka viner för tidigt eller inte ens brytt sig om att köpa vin tidigare i livet. Min riktiga vinresa började först 2005. Jag ska berätta mer om den längre fram i år.

Chateau Cheval Blanc är ganska känt i vinvärlden och inom en av de filmer som påverkat just denna värld mest. Filmen är Sideways och i den utropar huvudkaraktären “If anyone orders Merlot, I’m leaving. I am not drinking any f***ing Merlot!” och hyllar druvan Pinot Noir istället. Det fick troligen en så stor påverkan på amerikansk vinindustri. Försäljningen av Merlot sjönk och Pinot Noir ökade.

Men vad har det med Cheval Blanc att göra? Jo, huvudkaraktärens mest värdefulla flaska var en Cheval Blanc 1961. Mitt födelseår och skälet till dessa små skrifter 35 viner till 60. 35 veckor till 60 🙂 1961 är en legendarisk årgång i Bordeuax och Chateau Cheval Blanc var ett av slotten som verkligen fick till det just det året. Ironiskt nog slutar filmen med att huvudkaraktären dricker sitt dyrbara vin i en sabbmatsrestaurang ur en papperskopp. Ännu mer ironiskt är nog att Chateau Cheval Blanc producerar sitt vin med Carbernet Franc OCH Merlot. Chateau Cheval Blanc är alltså en blandning av Merlot och Cabernet Franc, en annan druvsort som Miles rackar ner på i filmen. Inte en droppe Pinot Noir i sikt. Men det är som sagt bara en film.

Vi anammar lite av konceptet i filmen och dricker vinet till en svensk paradrätt, grillkorv och pommes frites 😉 Skål!

Vin 5 vecka 5

Klagshamn Öresund 2017. Solaris. Svenskt vitt vin. Ja, svenskt! Solaris är en vanlig druva i kyligare klimat och druvan ger en intressant smak och doftprofil, Mestadels påminner den om Alvarinho, med lite lime, lite melon och en mineraldoft som är lite söt. Sambon säger att doften påminner en lei, ni vet den där blomkransen man kan få på Hawaii. Smaken är full av syra och mineral blandat med sockerlag från päron och melon, men vinet är inte sött, tonerna finns dock där. Trevligt på tungan och friskt i eftersmaken. Det passade utmärkt till en vegetarisk paj med lite fetaost.

Vingården i Klagshamn verkar har provat ut vilka druvor som passar bäst för jordmånen de har. Kalkrik lerjord med flinta samt kalkhaltisandjord. Idag odlar de till 85 % den gröna druvsorten Solaris och resterande 15 % är fördelade på blå druvorna Cabernet Cortis och Rondo.
Eftersom Sverige än så länge inte har vinlus så har man planterat halva odlingsarealen med rotäkta stockar av Vitis Vinifera. Detta för att få ytterligare en parameter som kan bidra till komplexitet eller typicitet. Skötseln av vingården har en ekologisk filosofi (bland annat gödslar man med gödslar med tång från havet utanför Malmö och med hästgödsel från lokala hästgårdar.

Skördeuttaget är lågt (under 25 hl/ha i genomsnitt) och detta i kombination med en stor bladmassa ger förutsättningar för bra druvor och en säker skörd om vädret vill 😉

Sverige som vinland

1999 blev Sverige godkänt som vinland i EU. Klagshamn startade 2001. När de började sitt arbete fanns det ett handfull likartade verksamheter i Sverige. Idag så är det det ca 75 registrerade verksamheter i Sverige varav ca 40 är mer permanent etablerade på marknaden med tydliga kommersiella produkter. Man kan gissa att om 20 år så finns det flera och en del av dem kommer troligen gå väldigt bra. Kvaliteten blir bättre och bättre för varje år. Om ni ska försöka få tag på viner från Sverige, hör efter vilka somrar som varit bra. 2018 var nog ett sådant då vädret hjälpte vinbönderna, men kanske inte så mycket andra bönder. Oavsett så finns det ett klart nöje att dricka vin från sitt eget land. Skål!

Vin 4 vecka 4

Far Niente Napa Valley Chardonnay 2016.
En amerikansk chardonnay med ganska typiska drag. Doft av lite tropisk frukt, lite ek, och vit sten . Smak av gyllene päron, persika, mandelmassa och och inslag av krutrök och ek.
Fylligt med en medelhög syra.

Ja, ja! Det kan vara dyrt att leva, men vill dricka dåliga viner så ibland chansar man inte. Då blir det traditionellt och lite dyrare.

Far Niente grundades i Oakville, Kalifornien 1885 och fungerade som vingård ända till förbudstiden infanns sig i USA, typ 1919. 1979 köptes gården och restaurerades och efter tre år kunde man sälja vin igen. Namnet betyder visst ”utan ansträngning” på italienska, men vi kan väl tro att det tar lite kraft att skapa en vingård och göra viner.

Man var också den första (eller bland de första) vingård som anlade riktiga källare efter franskt manér cave/grotta. Detta gjorde man i början av 1980-talet. Idag är dessa källare ca 40 000 kvadratmeter. Det rymmer en hel del vin kan man tro. Där vilar alla viner i franska ekfat och det kan tänkas att det lönar sig 🙂 Men notera, detta är inga ekmonster som var så populära för 15 år sedan. Fransk ek ger mer subtila smaker än den amerikanska, eller för den delen ekspånen som en del australiensare använder.

Vingården har gjort sig känd som en typisk högkvalitativ tillverkare av Napa Valley Chardonnay. Den där lite soliga, lätt ekade stilen som är så förförisk vid vissa tillfällen.
Jag har aldrig något emot att bli förförd av ett vin vid många tillfällen. Idag var ett bra tillfälle, trots prislappen är hög.

Vin 3 vecka 3

Chateau de Haux Reserve de Proprietaire 2010. Husets röda 😉 Doftar mörk frukt, ljus ek med inslag av funky ladugård. Smak av mörk frukt, muskot, medelhög syra, vitpeppar, sandiga tanniner och lång fruktig eftersmak. Bra årgång, bra vin.

Vinet innehåller cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och eventuellt lite petit verdot. Första gången jag frågade fick jag inget svar från de som sköter slottet, tja de sa att det var hemligt. Underligt tycket jag då alla andra avslöjar vad de har i blandningen.

Detta är mitt slott. Jag äger hela 10 aktier i det. Det räcker dock endast till några takpannor skulle jag tro. Detta var en lite plojgrej som jag och två vänner gjorde för över 15 år sedan. Vi hade sparat i aktier tillsammans, men det var för mycket jobb att tro och hålla koll på något. Så vi lade de pengar vi hade i potten på aktier i ett vinslott. Ägandet innebär ingen vinstutdelning, men väl tillgång till ca 8 olika viner till reducerade priser.

Slottet ligger i Bordeaux, närmare bestämt i appellationen Premières Côtes de Bordeaux.
Haux uttalas [håx/håcks] Det är dialektalt uttal och inte helt och hållet enligt fransk regler.

Vi har besökt slottet en gång. September 2010. En resa som än idag är ett mycket livligt minne med allehanda äventyr. På onsdagar så har de alltid en visning av egendomen samt bjuder på en storartad matupplevelse i trädgården. Väl värt ett besök. Det går också att hyra lägenheter för övernattning. Vi var dock där med husbil och fick stå alldeles vid vintankarna. Vi fick till och hjälp med elen. På morgonen vaknade vi av att skörden av de gröna druvorna började. Ett skådespel att se den maskinella skördaren och sorteringen. De vita vinerna är ofta väldigt bra, passar till allt från fisk till kyckling eller bara som socialt kitt en varm sommardag. Slottet har också något så unikt som ett Clairet. Ett vin som är mer än rosé, men mindre än ett rött. Det är ljuvligt till många rätter, men vill man ha en höjdarupplevelse ska man servera det kylt till grillad halloumi mellan rostad bröd och med tomater och rödlök till. Superbt!

Vin 2 vecka 2

Ännu har inte vinter varit så synlig här i Karlstad. Det innebär att man kan ju dricka allt från bubbel till rosé redan nu 😉 Skämt åsido.
Denna vecka försökte jag matcha ett vin till fisk i folie. Det fick bli ett vitt, en Riesling från Mosel. Det finns en historia bakom detta vin som var lite underlig och gav mig en tydlig insyn i att folk inte lyssnar och att ditt kontokort kan tydligen debiteras att du varit på plats., men först vinet.

Dr. Pauly-Bergweiler Urziger Goldwingert Riesling Spätlese. 100% Riesling.

Spätlese betyder att druvorna är skördade minste en vecka efter den normal skörden. Det innebär att druvorna ofta har högre sockerhalt och en större ”köttighet”. Doften är likt skiffret man bröt i mina hemtrakter blandat med gråpäron. Smaken är ganska typisk för sådan här viner, äpplen, päron, persika, honung med en kvarvarande sötma som tynger på tungan. Jag brukar säga att jag känner igen en Riesling från Mosel med den tunga blå stenen som finns mitt på paletten.


Vinhuset är grundad 1556 och består idag av ca 16 ha och producerar ca 130 000 flaskor per år.
Området där dessa Rieslingdruvor är plockade består av röd skiffer. Den röda färgen beror på skifferjordens unikt höga järnoxidinnehåll. Goldwingert – ligger i områdets ena ände.

Vinet är en Spätlese och det betyder i tyska mått mätt lite högre sockerhalt i de skördade druvorna och som sagt skörden är lite senare än för de mera torra vinerna. Vinet skiljer kanske mest ifrån traditionellt torra friska Riesling genom lite större intensitet, mera köttigt och intensivitet i smaken. Detta vin har en alkoholhalt på 8% vilket att det finns en klar restsötma, men den uppvägs av den syra och frukt som trots allt finns. Dessa typer av viner lämpar sig för lagring så trots att det är nio år gammalt så är det mycket trevligt på alla sätt.

För cirka 7 år sedan var vi 4 vinintresserade personer faktiskt hos denna vinmakare. Vi fick en mycket omfattande och trevlig provning och naturligtvis beställde vi en hel del viner att avhämtas om ett par dagar. Vi passade också på att fråga om han kunde rekommendera någon bra resturang i staden. Det kunde han och han ringde till och med och beställde ett bord åt oss till kvällen. Schysst!

Senare på kvällen, när vi tagit del av restaurangens meny på alla möjliga och omöjliga sätt och skulle betala så sa kyparen att notan redan var betald. Det var vinmakaren som stod för den. Vi protesterade och sa att vi inte alls uppfattat det så och att vi inte vara några vinupphandlare som förtjänade en sådan trevlig behandling. Kyparen kollade av med hovmästaren som kom till vårt bord och insisterade att vinmakaren skulle stå för notan. Vi nekade ännu en gång, men hovmästaren vidhöll att så var fallet. Vi bad dem kolla , för det var inget vi hade kommit överens om med vinmakaren. Hovmästaren gick och kollad en liggare och återkom. Notan är betald meddelade han för tredje gången.

Dagen därpå hämtade vi vinerna hos vinmakaren och nämnde det inträffade. Han sa att det måste blivit ett missförstånd. Vi höll med, men att det var något han fick reda ut med restaurangen, men sen så hände inget förrän 14 dagar efter hemkomst. Då hade det plötsligt dragits en massa pengar från mitt konto. Efter lite kontroller visar det sig att vinmakaren i sitt ekonomisystem lagt på notan för restaurangen på mitt kort som jag betalat vinerna med. Detta utan att haft mitt kort eller fått min pinkod eller signatur. Man kan alltså ta pengar från folk via ekonomisystem. Kom ihåg det gott folk.

Jag meddelade vinmakten att det var ett bedrägligt beteende att dra pengar från mig utan att meddela innan och olagligt enligt EU-regler varvid han blev sur och sa att vi skulle betala notan och han hade fått en faktura från restaurangen. Jag upprepade att vi försökt betala notan tre gånger där på kvällen men nekats. Missförståndet är inget som bör drabba oss utan det får de två andra parterna klara ut. Det slutade dock med att vinmakaren vägrade betala tillbaka pengarna och därmed också troligen förverkat några framtida köp från mig.

Men vinerna var bra, inklusive detta.