Vin 5 vecka 5

Klagshamn Öresund 2017. Solaris. Svenskt vitt vin. Ja, svenskt! Solaris är en vanlig druva i kyligare klimat och druvan ger en intressant smak och doftprofil, Mestadels påminner den om Alvarinho, med lite lime, lite melon och en mineraldoft som är lite söt. Sambon säger att doften påminner en lei, ni vet den där blomkransen man kan få på Hawaii. Smaken är full av syra och mineral blandat med sockerlag från päron och melon, men vinet är inte sött, tonerna finns dock där. Trevligt på tungan och friskt i eftersmaken. Det passade utmärkt till en vegetarisk paj med lite fetaost.

Vingården i Klagshamn verkar har provat ut vilka druvor som passar bäst för jordmånen de har. Kalkrik lerjord med flinta samt kalkhaltisandjord. Idag odlar de till 85 % den gröna druvsorten Solaris och resterande 15 % är fördelade på blå druvorna Cabernet Cortis och Rondo.
Eftersom Sverige än så länge inte har vinlus så har man planterat halva odlingsarealen med rotäkta stockar av Vitis Vinifera. Detta för att få ytterligare en parameter som kan bidra till komplexitet eller typicitet. Skötseln av vingården har en ekologisk filosofi (bland annat gödslar man med gödslar med tång från havet utanför Malmö och med hästgödsel från lokala hästgårdar.

Skördeuttaget är lågt (under 25 hl/ha i genomsnitt) och detta i kombination med en stor bladmassa ger förutsättningar för bra druvor och en säker skörd om vädret vill 😉

Sverige som vinland

1999 blev Sverige godkänt som vinland i EU. Klagshamn startade 2001. När de började sitt arbete fanns det ett handfull likartade verksamheter i Sverige. Idag så är det det ca 75 registrerade verksamheter i Sverige varav ca 40 är mer permanent etablerade på marknaden med tydliga kommersiella produkter. Man kan gissa att om 20 år så finns det flera och en del av dem kommer troligen gå väldigt bra. Kvaliteten blir bättre och bättre för varje år. Om ni ska försöka få tag på viner från Sverige, hör efter vilka somrar som varit bra. 2018 var nog ett sådant då vädret hjälpte vinbönderna, men kanske inte så mycket andra bönder. Oavsett så finns det ett klart nöje att dricka vin från sitt eget land. Skål!

Vin 4 vecka 4

Far Niente Napa Valley Chardonnay 2016.
En amerikansk chardonnay med ganska typiska drag. Doft av lite tropisk frukt, lite ek, och vit sten . Smak av gyllene päron, persika, mandelmassa och och inslag av krutrök och ek.
Fylligt med en medelhög syra.

Ja, ja! Det kan vara dyrt att leva, men vill dricka dåliga viner så ibland chansar man inte. Då blir det traditionellt och lite dyrare.

Far Niente grundades i Oakville, Kalifornien 1885 och fungerade som vingård ända till förbudstiden infanns sig i USA, typ 1919. 1979 köptes gården och restaurerades och efter tre år kunde man sälja vin igen. Namnet betyder visst ”utan ansträngning” på italienska, men vi kan väl tro att det tar lite kraft att skapa en vingård och göra viner.

Man var också den första (eller bland de första) vingård som anlade riktiga källare efter franskt manér cave/grotta. Detta gjorde man i början av 1980-talet. Idag är dessa källare ca 40 000 kvadratmeter. Det rymmer en hel del vin kan man tro. Där vilar alla viner i franska ekfat och det kan tänkas att det lönar sig 🙂 Men notera, detta är inga ekmonster som var så populära för 15 år sedan. Fransk ek ger mer subtila smaker än den amerikanska, eller för den delen ekspånen som en del australiensare använder.

Vingården har gjort sig känd som en typisk högkvalitativ tillverkare av Napa Valley Chardonnay. Den där lite soliga, lätt ekade stilen som är så förförisk vid vissa tillfällen.
Jag har aldrig något emot att bli förförd av ett vin vid många tillfällen. Idag var ett bra tillfälle, trots prislappen är hög.

Vin 3 vecka 3

Chateau de Haux Reserve de Proprietaire 2010. Husets röda 😉 Doftar mörk frukt, ljus ek med inslag av funky ladugård. Smak av mörk frukt, muskot, medelhög syra, vitpeppar, sandiga tanniner och lång fruktig eftersmak. Bra årgång, bra vin.

Vinet innehåller cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och eventuellt lite petit verdot. Första gången jag frågade fick jag inget svar från de som sköter slottet, tja de sa att det var hemligt. Underligt tycket jag då alla andra avslöjar vad de har i blandningen.

Detta är mitt slott. Jag äger hela 10 aktier i det. Det räcker dock endast till några takpannor skulle jag tro. Detta var en lite plojgrej som jag och två vänner gjorde för över 15 år sedan. Vi hade sparat i aktier tillsammans, men det var för mycket jobb att tro och hålla koll på något. Så vi lade de pengar vi hade i potten på aktier i ett vinslott. Ägandet innebär ingen vinstutdelning, men väl tillgång till ca 8 olika viner till reducerade priser.

Slottet ligger i Bordeaux, närmare bestämt i appellationen Premières Côtes de Bordeaux.
Haux uttalas [håx/håcks] Det är dialektalt uttal och inte helt och hållet enligt fransk regler.

Vi har besökt slottet en gång. September 2010. En resa som än idag är ett mycket livligt minne med allehanda äventyr. På onsdagar så har de alltid en visning av egendomen samt bjuder på en storartad matupplevelse i trädgården. Väl värt ett besök. Det går också att hyra lägenheter för övernattning. Vi var dock där med husbil och fick stå alldeles vid vintankarna. Vi fick till och hjälp med elen. På morgonen vaknade vi av att skörden av de gröna druvorna började. Ett skådespel att se den maskinella skördaren och sorteringen. De vita vinerna är ofta väldigt bra, passar till allt från fisk till kyckling eller bara som socialt kitt en varm sommardag. Slottet har också något så unikt som ett Clairet. Ett vin som är mer än rosé, men mindre än ett rött. Det är ljuvligt till många rätter, men vill man ha en höjdarupplevelse ska man servera det kylt till grillad halloumi mellan rostad bröd och med tomater och rödlök till. Superbt!

Vin 2 vecka 2

Ännu har inte vinter varit så synlig här i Karlstad. Det innebär att man kan ju dricka allt från bubbel till rosé redan nu 😉 Skämt åsido.
Denna vecka försökte jag matcha ett vin till fisk i folie. Det fick bli ett vitt, en Riesling från Mosel. Det finns en historia bakom detta vin som var lite underlig och gav mig en tydlig insyn i att folk inte lyssnar och att ditt kontokort kan tydligen debiteras att du varit på plats., men först vinet.

Dr. Pauly-Bergweiler Urziger Goldwingert Riesling Spätlese. 100% Riesling.

Spätlese betyder att druvorna är skördade minste en vecka efter den normal skörden. Det innebär att druvorna ofta har högre sockerhalt och en större ”köttighet”. Doften är likt skiffret man bröt i mina hemtrakter blandat med gråpäron. Smaken är ganska typisk för sådan här viner, äpplen, päron, persika, honung med en kvarvarande sötma som tynger på tungan. Jag brukar säga att jag känner igen en Riesling från Mosel med den tunga blå stenen som finns mitt på paletten.


Vinhuset är grundad 1556 och består idag av ca 16 ha och producerar ca 130 000 flaskor per år.
Området där dessa Rieslingdruvor är plockade består av röd skiffer. Den röda färgen beror på skifferjordens unikt höga järnoxidinnehåll. Goldwingert – ligger i områdets ena ände.

Vinet är en Spätlese och det betyder i tyska mått mätt lite högre sockerhalt i de skördade druvorna och som sagt skörden är lite senare än för de mera torra vinerna. Vinet skiljer kanske mest ifrån traditionellt torra friska Riesling genom lite större intensitet, mera köttigt och intensivitet i smaken. Detta vin har en alkoholhalt på 8% vilket att det finns en klar restsötma, men den uppvägs av den syra och frukt som trots allt finns. Dessa typer av viner lämpar sig för lagring så trots att det är nio år gammalt så är det mycket trevligt på alla sätt.

För cirka 7 år sedan var vi 4 vinintresserade personer faktiskt hos denna vinmakare. Vi fick en mycket omfattande och trevlig provning och naturligtvis beställde vi en hel del viner att avhämtas om ett par dagar. Vi passade också på att fråga om han kunde rekommendera någon bra resturang i staden. Det kunde han och han ringde till och med och beställde ett bord åt oss till kvällen. Schysst!

Senare på kvällen, när vi tagit del av restaurangens meny på alla möjliga och omöjliga sätt och skulle betala så sa kyparen att notan redan var betald. Det var vinmakaren som stod för den. Vi protesterade och sa att vi inte alls uppfattat det så och att vi inte vara några vinupphandlare som förtjänade en sådan trevlig behandling. Kyparen kollade av med hovmästaren som kom till vårt bord och insisterade att vinmakaren skulle stå för notan. Vi nekade ännu en gång, men hovmästaren vidhöll att så var fallet. Vi bad dem kolla , för det var inget vi hade kommit överens om med vinmakaren. Hovmästaren gick och kollad en liggare och återkom. Notan är betald meddelade han för tredje gången.

Dagen därpå hämtade vi vinerna hos vinmakaren och nämnde det inträffade. Han sa att det måste blivit ett missförstånd. Vi höll med, men att det var något han fick reda ut med restaurangen, men sen så hände inget förrän 14 dagar efter hemkomst. Då hade det plötsligt dragits en massa pengar från mitt konto. Efter lite kontroller visar det sig att vinmakaren i sitt ekonomisystem lagt på notan för restaurangen på mitt kort som jag betalat vinerna med. Detta utan att haft mitt kort eller fått min pinkod eller signatur. Man kan alltså ta pengar från folk via ekonomisystem. Kom ihåg det gott folk.

Jag meddelade vinmakten att det var ett bedrägligt beteende att dra pengar från mig utan att meddela innan och olagligt enligt EU-regler varvid han blev sur och sa att vi skulle betala notan och han hade fått en faktura från restaurangen. Jag upprepade att vi försökt betala notan tre gånger där på kvällen men nekats. Missförståndet är inget som bör drabba oss utan det får de två andra parterna klara ut. Det slutade dock med att vinmakaren vägrade betala tillbaka pengarna och därmed också troligen förverkat några framtida köp från mig.

Men vinerna var bra, inklusive detta.

Vin 1 vecka 1

Jag letar upp Chateau d’Ampuis 2013. Det kommer att passa utmärkt till den köttbit som ska serveras till det numera nedlagda stekhusets berömda pepparsås (utan peppar). Du som bor i Karlstad kan gissa stekhusets namn, men troligen inte receptet.

Vinet är mörkt rött med en lite blå ton. Doft av granatäpple lingon, skogshallon,vitpeppar, inslag av ek och mörk choklad. I munnen infinner sig finns massor av granatäpple, tranbär, vitpeppar med inslag av muskotnöt, kryddor och ek. Vinet har en hög syra, känns medelfylligt och har små koncentrerade tanniner men ändå en silkeslen touch. Så här bra kan en och ska en Cote Rotie vara. Ett alldeles alldeles utmärkt vin av min och sambons blåa favoritdruva.

Jag hittade denna flaska i Danmark för fyra år sedan. Den stod alldeles ensam på en hylla i en vinbutik med priset satt till 475 kr. Det kan låta som mycket men det var bara att slå till, normalt kostar vinet dubbelt upp. 😉

Vinet är gjort av 93% Syrah och 7% Viognier (en grön druva).

Vinrankornas genomsnittliga ålder är 50 år men vingården har funnits sedan 1500-talet.

Vinframställning har skett genom manuell plockning, rensning och sedan jäst i slutna rostfria tankar. Temperaturkontrollerad alkoholjäsning (kallt) och sedan 4 veckors maceration, vilket betyder att man haft skalen kvar för att skapa färgen. Sedan har det lagrats 38 månader på nya ekfat.

På tal om hitta flaskor ensamma på hyllor i Danmark. 2008-10 samlade jag på Chateauneuf du Pape (CdP) årgång 2007. Den årgången hade varit hyllad i vintidningar och fått höga betyg av många kritiker. Jag försökte få tag på så många olika vinmakare och flaskor som möjligt. Vi var i Danmark 2010, i Köge, en alldeles förträfflig lite by söder om Köpenhamn, Medeltidsmuseum, campingplats nära centrum, stort torg, trevliga restauranger och ett par mycket trevliga vinbutiker. I en av dem såg jag en flaska CdP högst uppe på en hylla. Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina” 2007. Den stod där och jag såg inte prislappen så jag frågade. Den kostar 600 dkr svarade killen bakom disken. Jag visste då att den var värd minst det dubbla. Jag tar den, sa jag. Då ville han sälja lite mer och eftersom jag kände mig lite ful som visste att han sålde vinet till helt fel pris så gick jag med på att köpa en flaska Chateau Pape Clement Blanc 2009. Den flaskan kostade 1200 kr , men är den godaste vita Bordeaux jag druckit. Vi drack den våren 2019. Snacka om ett komplext och sagolikt vin.

Hur gick det med mitt samlande av 2007 CdP då? Jo, jag fick ihop 34 olika vingårdar, två flaskor av varje samt Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”. Hälften sålde jag på Systembolagets dryckesauktioner med en ordentlig vinst, resten har jag i princip druckit upp under åren. Det finns tre kvar, men nej, inte Domaine Clos Saint Jean “Deus ex Machina”, den fick jag 3 300 kr för.

35 viner till 60

Egentligen så kan man fundera på vad detta betyder, 35 viner till 60?

Jo, det betyder att jag tänkte mig att dricka 35 viner, ett i veckan fram till vecka 35 i detta nådens år 2021. Varför just vecka 35 kan man då som läsare undra. Jo, igen, då fyller jag 60.

Så fram till dessa avser jag att just dricka ett vin från de viner jag har i mitt hem. Jag har köpt viner i större och mindre omfattning allt sedan 2005. Nu är det väl dags att smaka av en del av dem under de kommande veckorna och sedan njuta av massor av andra i vecka 35.

Då jag för övrigt avser erbjuda vänner och bekanta möjligheten att dricka mer av de viner jag har i mitt förråd. Det kommer att publiceras en vinlista för måndag till söndag vecka 35 2021, en ny för varje dag, i den inbjudan som jag kommer att skicka ut till dessa vänner och bekanta.

Men här är det enbart meningen att jag berättar lite om det vinet jag valt att avnjuta respektive vecka, och jag verkligen betonar ordet avnjuta. Förhoppningsvis också med en liten historia kopplat till vinet, hur underlig än den kopplingen är är.

Välkomna och nu kör vi.